Lookahead

Just nu ser allt lika nattsvart ut som en grotta utan slut. Varför är saker så svårt? Jag börjar fundera på om jag gjort fel med jobbet. Jag borde kanske ha åkt till Skåne. Kommit bort från allt. För just nu så gör allt som finns här mig så himla pissless så det känns jobbigt att bara vakna om morgonen. Okej, jag kanske bara har känt såhär dom sista två timmarna, men det kommer stanna kvar. Det är lika tydligt som nattens stjärnor. Så kommer det vara tills jag får komma bort härifrån.
Jag får ingen syre. Jag kvävs.

Typ åka och bada eller något. Undrar hur kallt det skulle vara, vem som först skulle komma i. Sen dricka varm o´boy och fort in i en varm bil och åka en sväng. Sådant får jag lust att göra såhär framåt kvällningarna, speciellt dessa med fullmåne och klara stjärnor. Det måste vara månens fel, den gör mig skev.

Finns det någon tillräcklig tuff levade varelse som man kan lura med på det?
Det tåls att fundera på.

Gräv ner mig i ett hål och spotta sen på graven. Eller, jag fixar det själv.
Bry dig inte.
Fan!

---

Jag hatar förbannade jävla biljävlar som bara bråkar som om dom fick betalt för det. Guldbilen är verkligen en dum biljävel. Idag, precis som resten av veckan hatar jag han. Jag har inte krävt något av honom sedan helgen som var. Och när han inte har behövt göra ett ända piss på en hel vecka så ska han bara ramla sönder när man vill använda den till det som den är skapt för.
Just nu kan ni köpa en väldigt billig bil.

Ett dygn har gått, men ingen energi har kommit. Har det inte varit bilstrul så har det varit annat tekniskt som rasat sönder. Jag vill verkligen bara skrota allt och sätta mig i en stuga någonstanns. Hämta vatten i bäcken, elda med veden och skjuta sig en älg att äta. Så himla skönt och smidigt. Jag skulle liksom klara av alla saker utan behöva be någon om hjälp. Jag skulle vilja byta ut byggnader mot berg.

Måste bara tillägga en kul grej för er som har missat det. Jag har fått jobb. Det behövs firas. Blir mer prat om det någon annan dag, nu borde jag sova för det blir en tidig morgon imorrn. Igår hade jag verkligen många planer för att jag ville skriva ett ordentligt inlägg. Dom dog. Kommer väl efter helgen. Det var verkligen något viktigt som jag bara var tvungen att ha med.. Kanske kommer på det sen. Jo, tror att det va att jag måste påminna om att jag snart fyller år, och det är en fredag. KUL säger jag på det! Jag är faktist barnslig nog att börja nedräkningen såhär över en månad i förväg. Men tiden går fort! Har en riktig bra idé vad jag ska ge mig själv. Är nog inget som ni tror, men ni får reda på det imorrn eller nått.

Måste sova.
Måste sluta drömma.
Måste sluta tro på lögner.

Jag har massa att berätta. Men jag orkar inte skriva och dela med mig. Gör det imorgon eller nått. Kommer ett musik-klipp istället för det var väldigt länge sedan. The Republic Tigers släppte ju sin debutskiva i Sverige igår. Helt okej tycker jag. Varken direkt mer eller mindre. Hade tänkt en helt annan video egentligen, men då måste jag förklara och få ut lite ilska. Tar det imorgon när krafterna på påladdade.

We drink our wine, and wonder why we're really here.
Whats the point of even asking?
We take the good and bad
And make the best of it.

Ni ska veta att detta är ett inlägg jag kommer få kämpa för. Orka skriva blogg, så patetiskt och meningslöst. Men jag kommer göra det ändå. Jag har helt enkelt inte vettigare saker för mig att göra.

I natt kommer jag få kramp i benet. Jag känner det redan nu. Efter 10 timmars körning med hästtransport, då man måste pressa full gas hela tiden för att bilen ska orka hålla sina 110 km/h så är det väldigt tydligt att det kommer bli så. Jag kan inte bara hålla full gas, utan måste verkligen köra benpress i tron på att pedalen nog ska gå och få ner lite till.
Dumma, dumma Madde.

Okej, nu ska vi reda ut gårdagens, nu raderade inlägg. Antar att dom som läser är samma personer så ni vet ju vad det gällde. Problem. Vad är inte problem egentligen? Det blir väl vad man gör det till, och jag gör väl då problem av oproblem helt enkelt. Jag har efter massa sökta jobb nu fått 3 svar. Jag vet inte vad jag vill, men första personen ska jag åka till imorgon och prata med.

Jobb alt 1 som ska utforskas närmare imorgon är i Hälla utanför Sörping. Är en travtränare där som söker hästskötare. Kommer bli massa slit, långa dagar. Samtidigt är det nära och jag kan fortsätta hålla kontakten och umgås med dom här. Det känns bra. Men han sägs vara väldigt sträng och kräva övertid som man inte får betalt för. Men det kan ju bara vara rykten helt enkelt.

Jobb alt 2 har jag nämt tidigare. Ett butiksjobb i Eksjö. Tror det är ett väldigt kul, lätt och socialt arbete. Kommer troligen få hyra en billig lägenhet och kan CYKLA TILL JOBBET ;) Kommer däremot komma bort en bit. Men inte längre än att man kan komma tillbaka hit några helger då och då.

Jobb alt 3 som då dök upp igår är det som ställer till lite problem. Sveriges största och mest framgångsrika travtränare är intresserad av att jag ska jobba som hästskötare. Ska ringa dit imorgon bitti och prata mera. Det ligger 40 mil bort, så långt ner man kan komma i Sverige nästan. Jag kommer typ försvinna och ingen här kommer komma ihåg vem jag är, samtidigt coolt ju. Sveriges största travtränare liksom. Komma hem någon gång då och då. Träffa nya människor. Börja prata skånska :O Usch..

Hästar ville jag ju egentligen inte jobba med, så då skulle ju alt 2 vara det lämpligaste. Men samtidigt vet jag inte om jag vill flytta iväg, finns mycket och många som jag tycker om här. Då skulle det ju vara alt 1 som skulle vara det bästa. Men kanske skulle jag behöva komma härifrån. Bara släppa allt. Då skulle man ju ta alt 3. Fan. Ska prata med alla imorgon och lämna svar i slutet av veckan. Kan inte bara någon göra det åt mig?! Allt är bra eller dåligt på något sätt. Beroende på vad jag vill. Och jag vet ju inte vad jag vill! När blev jag en sådanhär velig person?

Nej, jag vet inte vad jag vill. Men jag vet vad jag önskar mig. Det har ju egentligen inte något med detta att göra. Men ändå är det något som påverkar, fast det kanske inte borde. Nu borde jag bara lägga mig och sova och ta krafter för imorgon. Sen när den dagen är genomliden ska jag bara ut och fundera. Efter det ska jag ladda om för i helgen. Inte för arbete, utan ladda för att inte arbeta och bara ha kul istället.

När jag inte har jobb gör jag inget annat än att klaga på det. När jag sen verkar kunna få jobb klagar jag på det. Jag ogillar klagande personer, och nu är jag inte bättre själv. Jag kommer gå med i klubben "Emot Trollflickan", hon är ju bara så jävla jobbig! Synd att medlemsavgiften är så hög bara. Jag ska försöka fixa rabbat, för jag tror nog att jag är den som ogillar henne mest just nu. Det borde man ju få lite för.

Jag känner mig instängd i ett hörn. Mitt liv är för fyrkantigt. Alldeles för raka linjer och för skarpa hörn. Jag vet inte vad jag ska göra, vad som är meningen med det är. Jag har så mycket som jag vill göra, men vet inte hur jag ska nå det.

Vad hände med alla? Dom personerna som jag brukade tillbringa min tid med, dom som verkligen kände mig, dom som jag verkligen kände - vart tog dom vägen? Det känns idag som om vi växte upp i olika världar. Var inte banden starkare än såhär? Träffa en pojk-/flickvän, flytta några mil, få jobb och allt det andra är då genast som bortblåst?

Eller börjar ni helt enkelt era nya liv medans jag sitter kvar i det gamla? Likt ett svart och segt klister i en värld som inte längre exicterar? En mellanvärd för dåtid och nutid? Blev ni vuxna och strukturerade, medans jag inte hittar mitt liv än?

Jag vill klamra mig fast vid någon och sedan uppfylla dröm efter dröm. Ensamheten skrämmer mig, trotts att den idag är min bästa vän. Som det svarta syskonet som inte hör hemma hos mig, i mig, men som ändå är den ända som håller mig sällskap i mörkret. Jag vill byta ut min bästa vän. Till trygghet som ska få mig att se klart. En utsträckt hand som kan visa mig vägen medans jag sakta går från att vara blind till att slutligen se ljuset.
Jag vill bli räddad.

"När tiden är rätt,
ska jag plocka upp dig,
och ta dig långt härifrån."

Jag vill höra dom orden från en ny bästa vän.
Finns du ens i denna värld?
Vill Du vara min bästa vän?

I dag har jag inte gjort något annat än att kört bil känns det som. Mormor skulle ner till Västervik och kolla ögonen och då fick man ställa upp som taxidriver. Hem till henne sedan efteråt där jag blev bjuden på lunch, och som alltid när man äter mormors mat så åt jag på tok för mycket och höll på och spy efteråt. Men det la sig efter ett tag, och sen så bar det vidare ut till Linis aka Lövblåsaren. Blev prat, lite klag och självklart choklad. Ideer väcktes och nu vill jag åka till Norrland. Fiska fisk och jaga björn, och andra sånna där Norrlandsgrejjer.
 
Hann sedan lagom hem för att bli tillbakaskickad till Viken för att hämta Patrick. Sagt och gjort, sedan tog vi en liten omväg hem.. Jag tänker inte gå in på det, säger bara såhär; handbromssladd-svängar måste det tränas mera på :P
Vi lever.

Igår var Johanna-Pannis här. Vi var ute med doggisarna som sprang och lekte så jag nästan trodde att dom skulle få en hjärtattack eller något. Men dom bara fortsatte att springa och hjärtana fortsatte att slå. Som tur var. Efter promenaden så var Zorro lite blöt, medans lilla Trojja hade blivit omvandlad till en lerinpackad grävling.

Blev lite fika efteråt med det ûbergoda brödet som jag är väldigt stolt över att ha gjort själv! Borde slänga in receptet här så ni kunde göra det. Lite snack och vi kom in på lumpenprat. Johanna vill tydligen göra den när hon har pluggat klart och undrade om jag villa följa med. Det har satt igång tankar, och jag funderar på att göra det och sedan utlandstjänst. Åka ner till drabbade länder för att hjälpa till. Skulle säkert vara jättejobbigt och psykiskt krävande, men samtidigt tro jag att man får så mycket tillbaka. Nya G.I. Jane liksom, fast i Trollflickeformat. Kul att testa om man skulle palla det. Eftersom jag är fri som en fågel utan något bindande så vill jag testa mina vingar och göra sådant som andra burhöns inte kan.

"Ingenting är nytt under solen"

Jag tänker fortsätta att uppdatera i det här inlägget. Ni suger på att kommentera och det är tråkigt att blogga utan något gensvar. Så väntar lite till, och det blir ju inte värre att fortsätta att läsa här.

Jag har en bomb att släppa, men vet inte hur det blir så kanske inte är värt att göra det än. Men, jag måste nog; jag kanske har fått jobb.. i Norge! Det är ett jobb på ett spa som massör och spaterapeut strax utanför Oslo. Sökte det igår och dom vill att jag ska komma på en intervju, så lite intresserade måste dom ju vara. Problemet är bostad och människor. Jag vill ta med alla bra som jag känner, samtidigt som jag bara vill börja ett nytt liv utan dom dåliga som jag känner. Men drömmen skulle vara att fler fick jobb där så vi kunde åka några stycken. Det skulle vara så sjukt kul! Jobbet är ju ett säsongsjobb, så några månader att leva livet och blir rik.
Låter bra tycker jag.

Idag blev det in till stan, köpte två klänningar som verkligen inte är Jag. Men jag vill ju börja leva mitt liv säger jag ju, så förändringar är väl välkommande. Lördagskläningen är verkligen så snyggcoolt tycker jag och det kommer jag nog kunna få ut någon utklädsel av. Bästa klänningen som jag har haft tror jag, frågan är bara när jag ska använda den sen framöver. Men det bryr jag mig faktist inte om, jag är inte stor på klädkontot och ibland måste man få unna sig. Den andra är det inte direkt något speciellt med, bara att den är ganska färgglad i färger som jag inte brukar ha. Men man måste varriera sig. Veckoslutet är efterlängtad!

---

Hejsan hoppsan - och ja, jag lever.

Jobb i helgen, faktiskt en väldigt intressant helg. Började skriva ett blogginlägg ena kvällen där uppe när jag hade jobbat färdigt, men det verkar ha försvunnit. Men som sagt så hände det mycket, men såhär några dagar i efterhand så verkar det ganska simpelt det också. Söndagen var i alla fall lite småscary. Satt och masserade nacken på dagens första patient när det börjar svartna för ögonen, snurra i huvudet och jag blev alldeles genomsvett. Får ju ibland svimmningsattacker, men detta kändes annorlunda. Kan inte förklara, men denna känsla satt i en stund och jag var ändå klar i huvudet och närvarande och funderade på hur jag skulle göra.

Det hela löste sig sedan ändå utan något drama. Gick över efter ett tag och jag funderar fortfarande på vad det var. Mamma tror det var ett blodtrycksfall som jag kan få ibland, men detta kändes annorlunda. Jag var där i huvet, men det hände bara något med kroppen. Det som jag skulle gå till läkarn med har jag inte gjort, visade sig att jag gjorde precis som Mary skulle ha gjort; stannande hemma i tron på att det nog inte är något och kanske lite för att jag inte vill veta. Nu funderar jag på om det har något med varandra att göra. Men det tror jag inte. Jag är verkligen hemskt dålig på att ta tag i saker. Som mors lilla lathund känns det bättre om man skjuter på det tills imorgon.. Eller mer.

Sista patienten på söndagen var nog de mest givande 25 minuterna jag har haft där sedan jag började. Hon måste ha varit psykolog eller något, pratade massor om mina drömmar och framtid och hon fick mig nog att inse ett och annat. Det kändes väldigt bra, och oron är nog utbytt till lättnad nu tror jag.

Arbetskrisen fortsätter. Idag har jag sökt så himla många jobb att jag har tappat räkningen. Var 2-3 riktigt intressanta, sedan fanns det väl 4 ggr så mycket mera ointressant som ändå söktes. Ett jobb i Norge och Västerås dock som jag hoppas riktigriktig mycket på! Dom två mailen tog nog lika lång tid som alla dom andra gjorde tillsammans att söka, vill att det ska stå precis det som dom vill läsa. Men får se och hålla tummarna så länge. Två jobb till i Eksjö som jag ska söka innan jag är klar, sen så har jag nog finkammat mina möjligheter till arbete. Ett helt dagsverk, det och dricka blåbärsoppa är dagens måttliga prestation.

Imorgon så blir det att åka till stan, ska kika på kläder för nu har man ju fått både lön och en ledig helg som väntar! På torsdag blir det att uppta första Mantorpsresan igen och sen så pratade Lina på att Markus Krunegård kom till Hugos. Detta låter intressant och ska forskas djupare i. Sen på fredag blir det utgång, kul - senast det var utgång i Norrköping var ju agustifestivalen. Lördag sedan får vi se om det blir att åka till Linköping och få en lika lyckad kväll som sist, medans alla andra snobbisar åker och ser på Håkan.
Igen.
Håkan verkar vara den nyuppväckta nya flugan, alla avgudar och älskar han. Jag vill inte vara som alla andra, så jag ger dissen.
Igen.
Jag kommer aldrig sluta vara trottsig "alltid-tvärt-emot" trollunge. Att jag är fattigare än en kyrkråtta spelar kanske in lite också. Lite bara.

Måste fixa utklädnaden inför halloween också. Vet inte riktigt vad det är som jag tänker mig, men jag har en bild i huvudet. Vad man nu kallar det? Får se, skissen börjar ta form och symaskinen är framletad från garaget.
Ledig helg, så obeskrivligt jävla SKÖNT! Jag ska njuta till tusen och inget får förstöra det. Jag känner verkligen att detta kommer bli topp, jag tänker inte tillåta något annat! Åh, vad jag längtar! Känns som jag ska fylla 18 och väntar på första utgången! Hah, får mig att tänka på första utgången som aldrig blev en utgång. Kvävning i köer och vandring i kyliga vinternatten :) Men kul ändå och glad att ni tjejer drog med mig på det!

Nu ska jag söka dom där sista två jobben så att jag kan anse mig nöjd och klar.

I hurt myself today
To see if I still feel
I focus on the pain
The only thing that's real

If I could start again
A million miles away
I would keep myself

I would find a way

Jag sitter och letar efter en lämplig bild att skicka med jobbansökningarna. Grejjen är att jag typ bara har olämpliga och oseriösa bilder där jag ser ut som en turkisk indian med antingen en stor tuffsboll på huvudet eller annars platt pannkakehår. Jag vet inte hur jag ska lösa det. Tror ni det är okej att skicka ett kort på någon annan?

Idag är en dålig dag. En sur och arg dag. Jag vill bara slå. Hårt. Snart kommer jag klaga och skriva ner min ostrukturerade tankar, men innan jag väl ens tillåter mig själv att släppa ut det ska jag dra lite kort om sista dagarna. Cyklade ju ner till Lina här om kvällen på den Gröna faran. Min cykel saknar ju lysen och andra moderna saker, men fixade problemet med att spänna dit en pannlampa på styret. Tog grusvägen över och lovar att jag nog prickade varenda jävla hål som fanns. Allt detta hoppande gjorde att lampan studdsade loss HELA tiden. Men efter ett tag så kom jag fram i alla fall. Var lite småoroligt att cykla på E22:an, men jävligt glad över min cp-mobils ûberbraiga ficklampa i den stunden.

Väl hos Lina blev det chokladfross och allmänt slappande. Jag somnade tidigt och sov gott, drömde att jag räddade en samuraj och andra vardagliga drömmar. På morgonen blev det sovmorgon, Lina styrde med brödbak och sen vart det nagelpyntning. Kan lova att mina naglar är hur ful/coola som helst nu, någon kan man väl alltid få att störa sig på dom. Sen så var hela dagen redan borta, då cyklade vi ner till Viken och knallade på marknaden. Lite såhär tradition som blir pinsam. Men kul. En ring och en kopp té slutade den marknaden med innan det blev cykeltur igen med stopp i Sörbys lekpark.

Sen så gick den kvällen och denhär dagen. Hade en underlig dröm i natt som gjorde mig arg. Den handlade om människor. Människor runt omkring mig och kan garantera att just Du var med. Tror nog att varenda jävel som jag har träffat var där. Var egentligen inget speciellt med det, bara hur allt är. Människor, förtroenden och tillit.

Jag är ingen människa som vill dela. Egentligen så vill jag, men är nog mera rädd för att möta oförståelse, förutfattade meningar och dömande tankar. Jag vet inte riktigt när och varför det blev så, men det blev så en gång. Det finns människor som jag känt länge utan att dom känner mig, sedan kan man träffa människor som man bara känner tillit och förtroende för utan att egentligen känna dom. Andra som man kännt länge och lär sig känna ett förtroende för till en viss gräns, människor som alltid funnits i ens liv som man aldrig kommer känna förtroende för, människor som man kännt länge och kanske inte träffar så ofta, men när man väl gör det känns det som det inte har gått en dag och att man alltid kommer hålla kontakten. Sen den sista kategorin; människor som man bara skulle behöva en tolk för att förstå.

På alla punkter är det några få, ibland 1person, ibland en handfull. Förutom den sistnämnda som det bara är idiotmånga. Jag förstår mig verkligen inte på folk, många av dom i alla fall. Troligen är det väl jag som är missanpassad, men det ska lösa sig snart. Gummipersoner helt enkelt. Falska, själviska och egoistiska. Svikare.
Ibland personer som var en sådan stor del av ens liv och sedan krossar det i handlingar och ord. Inte bara att dom förstör den realationen man hade, krossar lite på tron på människor, utan också drömmar och mål som bara försvinner ner i ett svart hål. Dödar förtroende i kategorier som gör att det känns som man aldrig kommer kunna lite på någon på det sättet igen. Aldrig känna den känslan.

Åh, ilska. Vill bara släppa det och inte bry mig. Att jag fortfarande bryr mig och ibland tänker på hur saker hade kunnat bli gör ondare än sviket förtroende. Men vad ska man göra när den man trodde att man litar mest på krossar allt? Plocka ihop bitarna och limma ihop dom. Det hjälper ju inte, jag vill ge igen. Jag vill skada. Slå hårt och skära djupt. Men är man blind så är man egentligen lika dum själv, och då får man väl skylla sig själv också. Men jag vill bara sluta vara arg. Hela jag har bara blivit en arg person där inne. Jag hade allt det jag ville ha, även om det egentligen bara var en falsk dröm. Men jag gillade den drömmen. Det har gått så lång tid, det borde bara försvinna snart.
Nu är jag bara en lustig person som jag bara tror är fylld av ilska. Jag förstår verkligen att andra tycker att jag är helt knäpp. Ja, jag är det, tyvärr. Titta, nu har hela inlägget redan glidit in på dig. Samtalsbyte.

Jag vill härifrån och börja med mitt egna. Finns personer som man kommer sakna och vissa som det kommer göra riktigt ont att inte se och prata med lika ofta. Det som styr det hela är ju att det inte finns ett enda jävla jobbhelvete här! Jag tänker ta en dag och åka ner till Eksjö. Där vet jag att jag har en lägenhet och det är inte längre än att man kan komma tillbaka då och då. Jag kan bara åka ner, packa in mig och vänta på ett jobb där lika gärna. En stor 2:a är det, så är någon mer sugen så finns det plats. Jag vill ta med flera av er, vill inte släppa er som jag tycker bra om!

Sista helgen på Sandvik nu som kommer. Ledig den efter och jag har inte viljat bestämma något mer framöver, utan bara hålla det lite löst sålänge. Dom verkade tycka att det var okej, men efter halloween vill jag ha allt fixat. Halloween hoppas jag blir ett avsked, sen så får man se. Mitt uppsatta mål var att dra till Norge efter Patricks födelsedag. Det har ju redan skitit sig totalt. Jag ville verkligen att vi bara skulle åka upp dit ett gäng, så jävla kul det skulle ha blivit! Med rätt folk skulle det ha varit en sådan grej som man hade levt på så himla länge. Drömmer och hoppas fortfarande, men måste bort NU. Egentligen kanske jag skulle skita i hela halloweengrejjen och åka ner då och gå runt och försöka få ett jobb. Halloween har ju aldrig firats innan, så varför börja nu? Men det vill jag inte. Jag vill ha en slående outfit och att det ska vara slutet på detta kapitel.



Slut. End of story.
Vi ses när vi ses. Annars så ses vi inte.

Denna blogg suger verkligen. Förlåt. Men eftersom det finns en klump med stackars själar som ändå verkar glo så får jag väl komma med ett värdelöst inlägg lite fort. Dagen har tillbringats hos Lina. Jag vet inte riktigt vad vi har gjort, men så är det att vara stackare utan arbete. Men snart vänder det väl. Jag får i alla fall min första lön snart - så jävla skönt! Men ett riktigt jobb måste snart fixas. Har några på G, men det verkar aldrig komma längre än till så.

Imorrn är det Oktobermarknad också. Inget som jag brukar åka på men det verkar som vi haft turen att få en liten stund med Johanna! Sådant är bra, mycket bra. Sen nästa helg så är det halloween, men vet inte riktigt än vad det kommer bjudas på. I vilket fall som helst så ska jag försöka fixa världens outfit. Detta firandet är aldrig något som har slagit igenom i denna familj, men nu är det dags att ta tag i förlorad tid!

Nej, nu ska jag skena vidare. Det är minst sagt spänt här hemma kan jag berätta. När jag kom hem förut så stannade jag direkt vid stallet, tog hand om mina pollisar och smög sedan in bakvägen i huset. Tror bara Patrick vet att jag är här, men ska bara slänga ihop lite saker och sedan trampa vidare på min skenande cykel till Viken och innan blir det svängen till Linis igen där det blir film och kladdkaka :) Sådant är också väldigt bra! Livskvalité liksom. Hade bara hoppas på lite mindre moln och lite mera månljus, något i alla fall. Tur att man äter mycket morötter.

Denna dag har varit bäddad för storgräl - flytt till vart som helst är ett måste, snarast möjligt!

Men tur att det finns bra människor, även om dom är några.  Du är bra!
Tack

"Nu satsas miljarder på att rädda det finansiella systemet. När ska världens regeringar satsa miljarder på att låta alla världens barn få äta sig mätta? Varför inte börja i dag, på den av FN utsedda Världshungerdagen?"

Jag undrar detsamma.

Pengar måste offras för att rädda folks sparade guldmynt.
Var 5:e sekund dör ett barn av svält.
Är oddsen rättvisa?

---

Torsadag
Dagen spenderades mest på flykt med bil eller cykel. Från 7.30 - 19.00 och jag fick inte mycket gjort. Ner till Viken på morgonen, hem och sedan cykel till gamleby för att ge efter för denna ytliga värld och få lite färg på kroppen. Sen vidare till Babzan där vi frossade i rödbetsalladsmackor. Kom hem och den dagen var över, 3 meningar för att få fram sitt dagsverk..

Anledningen till att jag tog cykeln var för att jag först hade tänkt cykla en tur som jag har funderat länge på att göra. Ut till Öndal och göra stopp vid den MagiskaMaskinen och sedan ut till bryggan och ta med nått att äta och sedan sitta där under stjärnorna och få ut alla tankar och grubblingar. Vädret måste bara bli bättre så att stjärnorna kommer tillbaka och sedan måste jag tjata på mig någon som följer med. Jag älskar verkligen höstkvällarna med dess mörker och kyla!


Fredag
I natt har jag precis som dom senaste dagarna drömt drömmar som känns så sjukt verkliga. Jag sover inte längre och känner mig helt slut i huvudet. Varför och vad är meningen? Jag vaknar av att jag gråter så att jag väcker mig själv, och när jag väl somnar om så kommer jag tillbaka till samma dröm om och om igen, flera ggr genom hela natten.
Jag kommer inte ifrån dom.

Just nu är det riktig bildag; tvätt, vaxning och allt sådant. Tråkigt. Tanken var att kvällen skulle bli roligare med utgång, vilket senast var i augusti. Men jobb på lördag, och känns som jag har varit vaken hela natten. Skulle vara kul att träffa alla som man inte sett på länge men just nu vill jag bara gå och lägga mig och sova, sova och sova. Men får se, inget bestämt än. Men destå mer jag funderar så blir jag bara mer anti, men det är ju så jag brukar fungera tyvärr. Fast egentligen är humöret tvärt om där inne, det är ett bra humör som vill, men ett huvud som säger nej. Batteln fortsätter och resultatet kommer väl ikväll.

Nej, jag är inte död. Hjärtat slår i alla fall fortfarande någonstanns där inne. Är bara det att jag inte finner något att skriva. Har varit ute och gått en stund nu. För mig blir det alltid så att antingen så går inte en tanke genom huvudet på mig, eller annars så bara rasslar det förbi en mängd av dom. Det sistnämnda alternativet var kvällens. Men kan inte sätta skrift på tankarna.

Jag mötte i alla fall grannen. Som vanligt så vände hon på klacken och sprang ifrån mig. Hon är 1 av dom 2 personerna som jag känner mig riktigt hatad av. Finns flera som jag känner har något emot mig, men dessa två känner jag bara rent hat ifrån. Jag vet inte vad jag har gjort henne, hon är väldigt religös så hon tror nog att jag är en häxa eller något. Men coolt att en sådan gammal tant kan springa. Vad gör ens en gammal tant ute om nätterna? Tänk om hon ser något hemskt i mig?

Jag hatar att känna folks agg mot mig.

Fortsätter och uppdaterar lite i det här inlägget istället. Igår tog jag nog årets sista dopp, men var inte så jättekallt så kanske är det något som man skulle fortsätta med? Senare så tog jag tillslut tag i hårfärgningen som har stått i skåpet och väntat i allt för många veckor. Har inte sett så mycket av resultatet, men färgade bara utväxten och tyckte det blev mera rödbrunt än mörkbrunt, men kan ju vara för ljuset också. Men bättre än innan i alla fall. Jag lyckades få en kallsup när jag sköljde ut färgen; hur många har lyckas med det? Senare tillbringades natten med att titta på Dexterserier som faktist inte var så dåliga.

---

I går packade jag Linis, Lina och Luis in oss i bilen och åkte till Norrköping på jobbarmässa. Det hela vara inte speciellt mycket värt. Av 20 uppkopierade CV:n så har jag 18 st kvar. Men man är ju ute på jaktspåren nu i alla fall. Efteråt så blev det lite vandring på stan där vi träffade på Fredrik och Frida - KUL! Vi Norgefunderade fick nog lite mera sparring vilket nog var behövligt. När det sen var dags för lunch kunde vi inte komma överens om matställe, så Luis och jag gick till Mc'D och åt gott. Hah, det var det som gjorde dagen! Sen fick jag en privat stadsguidning av självaste Paco-maco som nog tyckte det var lustigt att folk kunde vara så ocivilariserade som jag :P Men nu hittar jag ju för fan överallt efter den lektionen! Dessutom har jag fått skoskav på sissodär hela hälen, riktigt ajaj.

I dag blev det till stan igen. Kom på igårkväll att jag skulle på kontroll. Så blev ut att åka igen. Efter väldiga föreningar var det klart och då så skulle det inhandlas lite mat och 7 st (!) element. Att få in allt detta i en personbil var en ganska tuff utmaning. De var för långa för att komma in i bakluckan, så kan säga att mitt baksäte var skapligt smockfullt! Vet inte riktigt vad det är som har hänt ute på vägarna idag, mötte flera polisbilar och brandbilar på vägen upp, flera polisbilar och en amulans på vägen hem. Massor av kontroller också! Jag måste verkligen ta tag i att fixa körkortet nu, tänker ju aldrig på att ta med passet och säker kommer jag väl glömma bort det och gå över tiden så det blir ogiltigt eller något.

Nu skulle visst farfar och Cina komma hit sådär lite spontant! Kul att dom gör sådant även om dom har en bit att åka. Tänker på farmor som jag inte ens har hört något från sedan innan studenten då hon ringde och sa att hon inte kom. Inte ett "Grattis" samtal, kort eller något. Tråkigt. Men men, nu ska Patrick och jag smälla upp några element och sedan fixa mat. Sen ikväll blir det väl att kolla av folket lite tills imorgon, just nu verkar det ju bara som Lina, jag och Johanna vad jag vet :P Men ska bara bli så skönt att vara ledig, ta det lung, umgås och ha kul! Nu ska jag ta och fixa det och sedan blir det väl en långpromenad med sjuk-Revie och Trojja.

Tråkigt vardagsinlägg verkar det bara bli av idag.

Ikväll var natten åter igen sådär klar och stjärnorna kändes så nära trotts att de är så långt iväg. Jag gillar den kontrasten, för det mesta i mitt liv är nog egentligen nära, fast känns så otroligt långt borta och omöjligt att nå. Tanken slog mig då att jag nog har sneda kontraster över mig själv också. Med andra är jag sprallig och glad om humöret är på den rätta sidan, men såhär när jag sitter för mig själv så är det som en mörk skugga dras över mig. Så var det denna kvällen under stjärnorna, och då slog tanken mig; känner jag?

Jo, det är klart att jag känner. Kankse känner jag för mycket? Men då borde jag ju inte känna mig så här ihålig och tom; hjärn-/och hjärtdöd. Jag kan inte förklara och få ner mina tankar i ord. Jag kan nog inte ens strukturera allt det som snurrar där inne till riktiga tankar. Jag känner mig bara sned och jävligt skev. Jag måste lära mig att tänka, den sällsynta förmågan bland skyttar. Varför blev jag inte Stenbock istället? "Stenbockar fungerar disciplinerat och metodiskt". Det låter bra, mycket bättre än "blint optimistisk, vårdslös, otålig, oansvarig och tankelös". Jag tror inte att man kan kategoriseras efter när man är född, men när jag läser om mitt stjärntecken blir jag osäker, fan allt stämmer ju! Det värsta är att Patrick skickade länken om det. Jag känner en tydlig pik som slår mig med pekpinnen.

---

I morgon ska Lina och jag i alla fall åka på en mässa bland massa företag och fortsätta med att testa lyckan. Jobbfrågan trycker hårt på alla håll och kanter och jag hoppas på ett genombrott på den punkten snart. Så mycket lättare allt skulle bli.

Fattar inte hur jag alltid lyckas. Idag har väl allt gått ganska fel, från början tills nu. Morgonen började tidigt när folk försökte sig på med nattliga samtal till mig. Haha, kom inte ens ihåg det fören jag kom hem och läste dom glada kommentarerna från två galningar. Förlåt till er, mitt morgon humör är inte alltid på topp och dröjde ett tag innan jag fattade att det inte var alarmet. Sen så var det två andra nattgäster i boden så för deras (och min ;) nattro så stängde jag av ljudet istället och somnade gott om.

Sov hur dåligt som helst och försov mig självklart på morgonen istället. Blev att slänga ihop packningen, ut med den till bilen och sedan spurta för att äta frukost. Nerför cementtrappan kom jag med min goda fart och fuktiga skor. Padang. Fötterna bara försvinner fram och jag dratter ner på ryggen och sen åker kana resten av trappen. Med en känsla av att min rygg har blivit delad rakt under skulderbladen hoppar jag upp och kan lättat konstatera att ingen har sett min morgongymnastik. Kommer in i personalrummet, är jävligt pissnödig och inne på toan står en av servitricerna och segar sig. Äter frukosten och försöker koppla bort det stigande trycket. Sprayar håret, bostar tänderna, sprayar lite till. Typ 7 minuter håller hon på, men tillslut så går hon och jag närmast flyger in och snart fortsätter jävligheterna.

Dörren går i baklås. Den gick inte att öppna i alla fall och det är 5 min tills samlingen börjar. Efter några minuters våld mot låset så går det upp men det kändes som om jag vrickade hälften av fingrarna i proceduren. Kommer tillslut till samlingen och snart ner till behandlingsrummet. Nästa strul är att ingen har lagt in nya handdukar eller fixat nya ljus. Samtidigt får jag meddelandet att min första behandling är framflyttad 5 minuter vilket betydde att den skulle börja typ då. Snor handdukar från grannrummet och kan börja den behandlingen. Behandlingarna rullade väl på bra sen. När sista patienten har gått och jag ska börja göra iordning rummet så börjar det plötsligt bara spruta näsblod utan anlednig. Jag menar verkligen spruta.

Jag tar bara en handduk och försöker få stopp på det när en av dom andra massörerna går förbi, kikar in och GALSKRIKER! Blev ju en del blod på golvet och när jag hade gått i det så hade det ju smetats en hel del. Jag står där med en handduk upptryckt i ansiktet och försöker förklara och sen går dom i alla fall. Så jävla pinsamt. Fixar iordning och ska sedan gå och äta lunch. Kommer ner för trappan igen och tar det nu försiktigt. Kommer nerför med båda fötterna på marken och resten av kroppen ovanför. Kommer in och det är ganska blött av alla som har gått in och ut, gör en så-nära-spagathnedgång-Madde-kan. Sträcker till vaden och gör dagens vurpa nr 2. Äter och min hjärnan är borta så häller ut vattnet och slänger glaset i soppåsen och kommer sen på mig själv.

Packar ihop och åker hemåt. Efter Ringarum så är det poliskontroll och eftersom jag kommer alldels för fort så bromsar jag alldels för hårt. Bromsarna gnisslar och skriker och poliserna skrattar och vinkar. Tur ändå, har inte råd att få fortkörningsböter. Kom hem nu och hittils har det varit lugnt nu. Har bara jävligt ont i vaden, ryggen och axeln. Men nu är helgen över, vilket känns skönt.
Och att jag är jävligt osmidig är ännu en gång bevisat.

Åh, hittade en dator här uppe på Sandvik! Lite kuligt i allt annat. Idag har jag jobbar mellan 8.30 - 18.00 = jag är helt slut. När man sedan har slutat jobba så finns det inget att göra. Tänkte ut och gå men det spöregnar, men kanske blir att jag gör det ändå. Tänkte också på att någon kunde offra sig och åka upp till Norrköping när jag jobbar och gå på bio, äta lite eller något. Det skulle faktist vara skoj och skönt. Jag skulle fan t.o.m. bjuda. När såg jag ens på bio senast?!

Man sitter så dumt här med datorn ut mot gången så alla som går förbi ser. Känner mig lite trängd här nu när alla kommer för att äta. Jag tar till flyckten tror jag nog.. Jag längtar obeskrivligt till nästa helg! Då så kommer jag att jobbvägra och bara ha kul istället! Men ska väl dra mig vidare nu. Ladda krafterna för morgondagen eller något. Nej, jag ska ut och springa spåret först. Hoppas alla har det skoj, ring mig om ni har tråkigt eller i natt när ni är som fullast och gladast.
Gör min dag.

Vid 20.00 sa jag till min bror att jag inte kunde följa med och springa för att jag skulle gå och lägga mig. Han har kommit hem, duschat och gått och lagt sig nu. Och jag har ännu inte kommit i säng och ska upp TIDIGT imorgon. 5.30.. Detta är min andra helg och jag vill bara gömma mig någonstanns. Men förhoppningsvis gör det mig bara mer laddad till nästa helg, ska bara prata med dom att jag måste vara ledig.

Idag kom äntligen mina efterskickade kläder och jag är super-in-love i jackan! Hoppas bara att den är tillräckligt tjock för att räcka i vinter, men den är snygg så man får väl stå ut med lite kyla annars. Massa andra kläder också + att jag inpulsköpte yttligare ett par pumps idag i stan. Orange är dom och döläckra. Synd bara att dom hamnar på hyllan med alla andra, men något last måste man ju ha att dras med.



Sen till dagens stora big-smile :D!! Sista tandläkar besöket, inga sprutor eller annat utan bara en koll. Fick komplimang för väldigt vita tänder så antar att den nya kuren har gjort verkan, alla i familen vill helt plötsligt börja använda min nyfunna tandkräm i alla fall. Men så otroligt jävligt skönt att jag inte kan sätta ord på det. 3 år som dom har hållt på och jag har nog mer eller mindre varit deras försökskanin. Har aldrig gått in djupt på vad det är dom har hållt på med, men kort; strulande hörntänder. Kul med hittad kamerasladd, kan bildbomba lite igen :) Fiskekvällbilder har kommit in också i det tidigare inlägget, missa inte det!
Men nu måste jag till sängs, vill inte sova - kan inte sova än! Men nu är saker avklarade och andra gnagande funderingar utredda, så imorgon kommer jag nog väga 3-4 kg mindre efter massa lossnade stenar. SKÖNT!