Lookahead

Jag känner mig instängd i ett hörn. Mitt liv är för fyrkantigt. Alldeles för raka linjer och för skarpa hörn. Jag vet inte vad jag ska göra, vad som är meningen med det är. Jag har så mycket som jag vill göra, men vet inte hur jag ska nå det.

Vad hände med alla? Dom personerna som jag brukade tillbringa min tid med, dom som verkligen kände mig, dom som jag verkligen kände - vart tog dom vägen? Det känns idag som om vi växte upp i olika världar. Var inte banden starkare än såhär? Träffa en pojk-/flickvän, flytta några mil, få jobb och allt det andra är då genast som bortblåst?

Eller börjar ni helt enkelt era nya liv medans jag sitter kvar i det gamla? Likt ett svart och segt klister i en värld som inte längre exicterar? En mellanvärd för dåtid och nutid? Blev ni vuxna och strukturerade, medans jag inte hittar mitt liv än?

Jag vill klamra mig fast vid någon och sedan uppfylla dröm efter dröm. Ensamheten skrämmer mig, trotts att den idag är min bästa vän. Som det svarta syskonet som inte hör hemma hos mig, i mig, men som ändå är den ända som håller mig sällskap i mörkret. Jag vill byta ut min bästa vän. Till trygghet som ska få mig att se klart. En utsträckt hand som kan visa mig vägen medans jag sakta går från att vara blind till att slutligen se ljuset.
Jag vill bli räddad.

"När tiden är rätt,
ska jag plocka upp dig,
och ta dig långt härifrån."

Jag vill höra dom orden från en ny bästa vän.
Finns du ens i denna värld?
Vill Du vara min bästa vän?