I brist på ord blir det musik istället



Ser på ett program om feta människor nu, alltså superfetma. Föräldrar som trycker i sina barn skitmat, barnen väger 130 kg och är 11 år. Dom kan inte leka, vara med kompisar. Bara sitta ner och äta mer.
Sjukt.
Jag går och lägger mig. Inom 2 dagar ska jag skriva ett riktig givande inlägg till er.

You Stupid Proud Man!



"Paint me that river
And would you only use blues
Brilliant big black mouth and
Lengths of pines that route the river through
Through and through"


En helvetesdag rakt igenom från början till slut

Fredagsuppdatrering: Okej, detta kommer låta så sjukt. Snacka om jag blev förvånad själv. Igår klockan 10 skulle Trojja tas bort var det sagt. Gick och tänkte på det hela dagen på jobbet, kommer sedan hem och frågar om allt gick bra. Svaret jag får är att Trojja inte är död! Dom var inne, satt i väntrummet med henne men klarade sedan inte av det. Så nu är hon på ett nytt djursjukhus för att testa en ny behandlingsmetod! Ingen sa något, utan detta var vid kvällsdraget innan jag skulle gå och lägga mig som jag frågade och då som först berättade dom :S Ja, men då vet ni det. Trojja är i fullaste liv och ligger nu åter igen på soffan.
Det känns jävligt bra!




Thumbnail

Idag somnade lilla Trojja Grävling in. Hon har varit dålig ett tag utan att dom har kunnat hitta något fel. Av någon anledning la hennes kropp av med att tillverka vita blodkroppar, vilket man måste ha för att kunna leva. Veterinärerna hade ingen aning om vad det är som gjorde det, men enligt hennes blodvärden så dog hon långsamt genom att hennes organ helt enkelt la av. Så idag fick hon somna in lilla lurbusen. Fast det är inget som man har förstått än. Jag var ju på jobbet och har nu kommit hem. Jag tror liksom att hon bara ligger i soffan och sover så därför känner jag inget speciellt med det. jag vet att hon är död, men jag tror liksom inte på det eftersom jag inte har sett det.

Det är liksom det jävligaste med denna dag. Sedan har det varit massa småsaker som har strulat konstant. Hoppas jag inte verkar okänslig eftersom jag byter ämne sådär direkt. Som sagt så har jag inte fattat det och känner inget speciellt med att Trojja är borta. Det kommer först om några dagar. Men morgonen började med att jag fick ett sms från jobbet att en annan anställd hade kört av vägen, så vi andra skulle dela på allt hennes jobb. Lagom kul, liksom vi jobbar typ 9 timmar var och nu skulle vi bli tvugna att försöka klämma in allt hennes någonstanns också. Stress-stress-stress helt enkelt. Jag hade ju fodringen så gick upp strax efter fyra för att upptäcka att det var strömavbrott, så alltså hade inte motor-/kupévärmaren i bilen gått igång. Skarpa rutor med en pissdålig isskrapa.

Kommer till jobbet, fodrar stallarna och ska sedan upp och fodra lösdriften (massa hästar som går ute för gämnan och har ett ställe dom kan gå in i där dom får mat) och inte en ända hästjävel kommer. Sedan börjar dom slutligen lunsa in en efter en och har väl sett ett djur eller något för halvt vettskrämda var varenda en och ville inte bli fångad. Det som normalt tar 5 min tog idag 20 min.

Släpper sedan ut mina passhästar och sedan är det dags för första körturen. Då så går utrustningen sönder för mig, stressigt så fick knyta och knåpa och det blev skitdåligt. Den andra tjejjen som jobbar var jätteirriterad eftersom allt var så stressigt. Annars är det alltid så att chefen kommer ut, kollar så att alla är klara och sedan så kör vi. Jag står i stallet längst bort, så när han säger till henne så går hon narmalt bort till mig ocg säger till att vi ska köra. Men idag, irriterad och tjurig som hon var så körde hon väl bara ut när han väl kom och sa till. Jag går och tycker att det börjar dröja länge så jag går och kollar vad som händer och ser att dom redan hr kört ut.

Så, jag fick slänga iväg mig och hästen och efter någon km så var vi väl ifatt och jag vart sådär lagom söt och go. Fy fan vad sjukt arg och irriterad jag blev! Andra turen så strulade massa annat, men orkar inte förklara. Tredje och sista turen så hade hästen en tappsko och han är bar fördjävlig att sko. Men stress-stress-stress så gick det också. Dagen fortsatte med att hästarna tog mig för ett tuggummi eller nått, huggmärken på ryggen och söndriga händer sitter jag med nu. Det borde vara kastrationskrav på hingstar säger jag bara. Lunchen blev väl först vid klockan 2 eller nått och då var jag så hungrig att jag trodde att jag skulle spy upp magsäcken.

I veckan nu så fick jag min tredje påminnelse om att fixa körkortet så tänkte ta tg i det också. Så duschade och fixade mig idag direkt efter jobbet och åkte ner till Viken. Då höll han väl på med något, för just idag kunde han inte men annars var det bara att komma förbi vilken dag som helst. ÅH! Liksom, jag stannade och sminkade mig och allt helt i onödan. Och nu när jag har ätit så är klockan 8 och jag har massa saker att göra här hemma. KULKUL!

Just ja, spolavätskan i bilen tog slut idag också och jag såg knappt något sista biten hem efter atta grusvägar och skit. Det känner jag mig verkligen motiverad för att ta tag i nu! Och laga mat till lunchen imorgon. Måste åka och handla snart, helst skulle jag nog ha behövt gjort det i förrgår. Tänkte ta upp Prillan till detta stall imorgon, måste sko om henne fram och klippa henne ikväll. KULKULKUL! Fy fan, vilken jävla dag. Tänker bara tillägga det att det säkert är massa fel i texten, men skit samma.

Mary, jag vill ha en Linköpingsutgång igen!


I don't know anymore, what it's for

Vilken helg! Jag är glad och har den här mjuka varma "nöjd-känslan" innuti mig. Det känns jäkligt bra! Bättre än på länge även att det nog inte är direkt något som har ändrats. I fredags blev det inflyttningsfest - tack till Er, ni är så jävla bra! Lördagen sedan så blev det gala med jobbet. En positiv överraskig, trodde att det skulle bli en stillsam middag och sedan några som buggade eller något. Men herregud, värsta draget! Och om folk drack sig upp över öronen, haha. Himla kul i alla fall. Något som jag längtar jävligt mycket till när det är dags för det nästa år! Då ska jag inte vara den som kör heller och komma hem klockan halv 5 på morgonen..

Söndagen sedan blev det en riktigt lång sovmorgon och en tripp till Lina. En sak som vi helt klart kom fram till är att killar bara är så sjukt dumma i huvudet ibland. Jag trodde att jag hade läkt och renat min själ, men det ligger kvar där under när man väl skrapade på ytan. Men,spela roll. Intalar man sig själv bara tillräckligt mycket saker under en tillräckligt lång tid så blir det slutligen så oftast.

Annat som har hänt är att jag kommer få en ny passhäst på jobbet. En riktigt fin tävlingshäst somjag hoppas att man kommer få komma ut och synas lite med! Kanske satts på att bli nominerad till galan nästa år kanske? Nja, så höga tankar får man inte ha, men hoppas kan man ju alltid göra.



Så många planer detta år, så mycket som kommer hända.
4 månader kvar,
(sen så åker jag!
)

Ûber-piss-depps-helvete

Fy fan, förbannate helvete vad jag hatar allt!
Åh, fy fan, fy fan, FY FAN!

Jävlar förbannades pisshelvete. Kan inte allt bara gå och och fucka sig själv i röven?!

Allarligt, jag hatar alla förbannade människor. Mig, du, han och hon. Men, jag gör väl det som det är meningen att jag ska göra.
Sväljer. Blundar.

Ibland hatar jag henne. Hon som alltid klarar sig.

Någon gång måste det väl vara min tur att få lappas ihop, få en tröstande kram, en stöttande axel?

Hej å hå, vad står på?

Lever ni mina kära medmänniskor? Vad händer i världen? Har datumet på filen redan varit eller vad är det för datum? Gjorde jag det där jag skulle göra förut, eller är det bilden från när jag gjorde det igår som jag har i huvudet? Är det dags för frukost eller lunch? När pratade jag med den, och den, och den senast? Hur ska jag få något att hända, och framför allt; Hur ska jag hinna med allt?

Ja, det är väl typ dom vanligaste frågorna jag har i huvudet. Besvara dom gärna.

Mycket av mitt liv kretsar runt jobbet just nu. Ganska naturligt med tanke på att det mesta av min vakna tid tillbringas där. Sjukt att det är måndag imorgon redan. Starthästar på Mantorp så kommer hem på dom tidiga morgontimmarna då. Men jag trivs där. Fullt upp, men jag känner att arbetet uppskattas. Sen så håller man sig sysselsatt, går inte och funderar så mycket på onödiga saker som jag gjorde när man bara gick hemma och slöade. Dålig uppdatering blir det här i bloggen, sorry för det. Men sålänge det fortfarande blir några uppdateringar så får den väl vara kvar.

Annars händer det inte så mycket. Amanda och Öjje ska flytta det sista denna vecka, så i helgen blir det kärt återseende med mitt gäng på inflyttningsfest. Det känns riktigt jävla hemskt. Liksom vem ska jag nu åka hem till på Disneykvällar med kladdkaka sådär lite spontant bara? Åka runt på småvägarna och göra världen osäker? Bara slöa och ha sådär härligt roligt med? Känns som om ni flyttar till Asien eller något. Men jag klarar mig alltid. Det är liksom min roll här i världen tror jag. Men, det kommer ändå bli världens helg är jag säker på :) Det blir väl frågan om jag ska påbörja detta nya år och fortsätta det med att vara nykter. Liksom, varför inte? Jag hatar ju endå det som spriten gör med människor.
Totalt jävla cpfuckade i huvudet.

Annat som jag har tänkt på är detta med att läsa människor. Jag känner mig faktist ganska bra på det. Jag vet liksom vad dom tänker, jag förstår vad dom tycker. Behövs inte mer än ett par minuter så tror jag nog att jag har skaplig koll på hur personen är. Det känns som om jag ser igenom, och oftast också har förståelse för dom. Kan sätta mig in i deras situation, förstå hur dom tänker i olika frågor, även om jag inte alls delar deras uppfattning. Kanske är det också det som kallas att vara fördomsfull, men jag är ganska säker på min sak i detta. Därför avgör jag ganska fort vad jag tycker om personen i fråga och sedan så känner jag faktist ingen anledning att varken vara intresserad av att dela eller ge något med den.

Därför har jag lika starka åsikter om människor som med allt annat. Det sätter en i ganska knepiga situationer ibland, för jag kan verkligen inte vara artig mot någon som man bara vill fråga ut hur dom tänker. Eller jo, jag uppför mig. Lögn, falskhet och skådespeleri har alltid varit nödvändigt. Men allvarligt, jag blir bara så sjukt jävla irriterad. Liksom vad ligger folk på för nivå? Själviska jävlar med typ hjärna på Guldfisknivå? Säger emot sig själva, ytliga, elaka och allt. Jag blir bara så sjukt jävla irriterad att jag bara skulle vilja skicka ner er till Kongo med en soppsäck som enda klädesplagg och eran värsta fiende som ända sällskap, som också troligen är den där snygga, smarta personen som är precis lika falsk, ytlig och elak som du själv. Liksom.. Åh, herregud säger jag bara. Amanda och Öjje, jag följer med er så jag kommer ifrån.

Samma sak när det gäller lögner. Dom man försöker hålla något hemligt för, det är dom som märker det först. Så är det bara. Jag läser det lika tydligt som i en öppen bok, jag förstår det redan innan du själv. Så försök inte dölja något. Det låter verkligen som jag försöker lyfta fram mig själv som någon Gud, men så är det inte. Alla kanske egentligen känner såhär. Eller inte. Jag bryr mig inte, jag gör det i alla fall och jag stör mig något sådant sjukt på det.
En arg dag. En svart dag.

Klart slut.
Ni vet vart ni finner mig.




Keep your head up, movin' on.

RSS 2.0