I brist på ord blir det musik istället



Ser på ett program om feta människor nu, alltså superfetma. Föräldrar som trycker i sina barn skitmat, barnen väger 130 kg och är 11 år. Dom kan inte leka, vara med kompisar. Bara sitta ner och äta mer.
Sjukt.
Jag går och lägger mig. Inom 2 dagar ska jag skriva ett riktig givande inlägg till er.

You Stupid Proud Man!



"Paint me that river
And would you only use blues
Brilliant big black mouth and
Lengths of pines that route the river through
Through and through"


Hej å hå, vad står på?

Lever ni mina kära medmänniskor? Vad händer i världen? Har datumet på filen redan varit eller vad är det för datum? Gjorde jag det där jag skulle göra förut, eller är det bilden från när jag gjorde det igår som jag har i huvudet? Är det dags för frukost eller lunch? När pratade jag med den, och den, och den senast? Hur ska jag få något att hända, och framför allt; Hur ska jag hinna med allt?

Ja, det är väl typ dom vanligaste frågorna jag har i huvudet. Besvara dom gärna.

Mycket av mitt liv kretsar runt jobbet just nu. Ganska naturligt med tanke på att det mesta av min vakna tid tillbringas där. Sjukt att det är måndag imorgon redan. Starthästar på Mantorp så kommer hem på dom tidiga morgontimmarna då. Men jag trivs där. Fullt upp, men jag känner att arbetet uppskattas. Sen så håller man sig sysselsatt, går inte och funderar så mycket på onödiga saker som jag gjorde när man bara gick hemma och slöade. Dålig uppdatering blir det här i bloggen, sorry för det. Men sålänge det fortfarande blir några uppdateringar så får den väl vara kvar.

Annars händer det inte så mycket. Amanda och Öjje ska flytta det sista denna vecka, så i helgen blir det kärt återseende med mitt gäng på inflyttningsfest. Det känns riktigt jävla hemskt. Liksom vem ska jag nu åka hem till på Disneykvällar med kladdkaka sådär lite spontant bara? Åka runt på småvägarna och göra världen osäker? Bara slöa och ha sådär härligt roligt med? Känns som om ni flyttar till Asien eller något. Men jag klarar mig alltid. Det är liksom min roll här i världen tror jag. Men, det kommer ändå bli världens helg är jag säker på :) Det blir väl frågan om jag ska påbörja detta nya år och fortsätta det med att vara nykter. Liksom, varför inte? Jag hatar ju endå det som spriten gör med människor.
Totalt jävla cpfuckade i huvudet.

Annat som jag har tänkt på är detta med att läsa människor. Jag känner mig faktist ganska bra på det. Jag vet liksom vad dom tänker, jag förstår vad dom tycker. Behövs inte mer än ett par minuter så tror jag nog att jag har skaplig koll på hur personen är. Det känns som om jag ser igenom, och oftast också har förståelse för dom. Kan sätta mig in i deras situation, förstå hur dom tänker i olika frågor, även om jag inte alls delar deras uppfattning. Kanske är det också det som kallas att vara fördomsfull, men jag är ganska säker på min sak i detta. Därför avgör jag ganska fort vad jag tycker om personen i fråga och sedan så känner jag faktist ingen anledning att varken vara intresserad av att dela eller ge något med den.

Därför har jag lika starka åsikter om människor som med allt annat. Det sätter en i ganska knepiga situationer ibland, för jag kan verkligen inte vara artig mot någon som man bara vill fråga ut hur dom tänker. Eller jo, jag uppför mig. Lögn, falskhet och skådespeleri har alltid varit nödvändigt. Men allvarligt, jag blir bara så sjukt jävla irriterad. Liksom vad ligger folk på för nivå? Själviska jävlar med typ hjärna på Guldfisknivå? Säger emot sig själva, ytliga, elaka och allt. Jag blir bara så sjukt jävla irriterad att jag bara skulle vilja skicka ner er till Kongo med en soppsäck som enda klädesplagg och eran värsta fiende som ända sällskap, som också troligen är den där snygga, smarta personen som är precis lika falsk, ytlig och elak som du själv. Liksom.. Åh, herregud säger jag bara. Amanda och Öjje, jag följer med er så jag kommer ifrån.

Samma sak när det gäller lögner. Dom man försöker hålla något hemligt för, det är dom som märker det först. Så är det bara. Jag läser det lika tydligt som i en öppen bok, jag förstår det redan innan du själv. Så försök inte dölja något. Det låter verkligen som jag försöker lyfta fram mig själv som någon Gud, men så är det inte. Alla kanske egentligen känner såhär. Eller inte. Jag bryr mig inte, jag gör det i alla fall och jag stör mig något sådant sjukt på det.
En arg dag. En svart dag.

Klart slut.
Ni vet vart ni finner mig.




Keep your head up, movin' on.

I wish


Jag är så borta i Angus och Julia Stones musik just nu, vilket ni säkert har märkt här på bloggen. Suck... Fina videos gör dom också. Och fina låtar. Sen så har jag lite problem med Julias väldigt speciella röst, men den blir bättre. Önskar bara att det fanns lite mera att komma över. Men annars så får man väl ge sig och lägga ut lite pengar på det.
Bra är det i alla fall om man är på sånt humör.



Varning för att detta kommer bli ett inlägg som är så meningslöst att det blir irriterande. Bryr man sig inte kan man sluta läsa. Är man nyfiken kan man fortsätta. Men det kommer bli långt, för jag har inget kvar som jag kan göra, förutom att skriva. Framtid, mina drömmar som inte låter mig sova, vill-ha-saker, vill-göra-saker och sådant.

Om en vecka kommer jag ha kommit hem från min första dag på jobbet. Jag kommer vara helt slut, hata min nya arbetsgivare, inte kunna sova. Morgonen där efter kommer bli en ny vändpunkt. Risken skulle nog kunna finnas att jag bara struntade i att gå upp när klockan ringer 05.00 och meddela dom att jag inte pallar detta. Men jag tror att jag kommer ta den andra vägen. Faktist tror jag att JAG, den värsta morgonmänniskan kommer gilla jobbet och slutligen vänja mig vid tidiga mornar. Men det får vi se.

En sista vecka och det känns nästan som livet kommer ta slut efter dessa sista lediga dagar. Jag vill göra massa saker. Åka till norr, hoppa fallskärm, resa, shopa och festa. Men livet kommer ju fortsätta, bara att det blir lite ansvar och pengar. Men troligen kommer jag sega mig igenom denna vecka också, sedan i helgen så får det bli något. Men måste fixa novemberdoppet också. Har ju slagit vad om att jag ska bada året ut, minst en gång i månaden. Det måste jag palla.

Men som sagt så hoppas jag att jobbet kommer funka. Sen så kanske man blir där några år, vem vet. Sen så funderar jag allvarligt på lumpen. Med det beror på hur livet ser ut då så klart. Kanske har man träffat någon, skaffat grejjer och bara allmänt bundit upp sig i ett liv. Annars kanske man är ute på någon jorden runt resa eller så. Man kanske inte ens lever, men det märker man. Men just nu känns dom alternativen ganska avlägsna och då måste jag ju få fart må mig igen. Då blir det nog att hoppas på att man klarar uttagningen och sedan åka ut i världen på utlandstjänst för att hjälpa.

Jag vill faktist hjälpa människor väldigt mycket. Göra skillnad. Det är något som bara växer i mig, troligen för man har blivit mer medveten om hur världen ser ut idag. Det är verkligen bara så otroligt jävla sjukt att jag blir explosiv-arg. Men ändå gör man inte mera för en förändring. Jag skulle ju kunna försöka så mycket mer, men det gör jag inte - precis som typ alla andra. Varför? Svält, klimathotet, djurhanteringen, fattigdom, sjukdomar. Allt. Jag ska ge mig själv som födelsedag/julklapp att ge bort 10% av det jag kommer tjäna ihop. Det låter snålt med bara en tiondel, men jag har räknat och jag kommer inte få loss mer när jag har betalat försökringar, skulder, mat och pollen. Men lite är ju alltid något.

Förutom om framtiden så har jag andra drömmar - nattdrömmar. Det går i perioder det där, precis som mitt sömnbehov. Ibland så behöver jag bara några få timmars sömn och det är när jag är inne i en "icke-dröm period". Men nu har jag vart inne i den andra perioden ett tag. Och det är inte kul. Jag drömmer så jävla mycket att jag är ständigt trött. REM - sömnen heter ju det tillstånd man är i när man drömmer, och då är hjärnan lika aktiv som när man är vaken, så därför blir man inte lika utvilad. Men jag drömmer oftast inga mardrömmar eller så. Bara saker som inte spelar någon roll.
Det som är lite kul är att vissa av drömmarna typ är som en serie, eller man skulle kunna göra en serie av den. Vi är 5 personer som alltid är med, och över lag alltid gör samma saker. Paco-maco är alltid ledsen. Typ bara står och tjuter i något hörn hela drömmen. Inget hysteriskt gråtande utan bara sorgset hucklande och snörvlande. Helt okontaktbar är han och ofta har han någon gammal gumma runt omkring sig. Lina är också med, och alltid värsta bitchen som är jätte elak mot mig. Elaka kommentarer och handlingar. Jävligt lång är hon också i drömmen. En riktigt sådan här chefbrud som ser ner på alla och saknar hjärta. Johann är också med, och han är också dum. Inte samma dum som Lina, hon är liksom kylig och översittande. Johann slåss istället. Vi bråkar alltid, slåss och skriker hela tiden som två bröder i 7-års ålderns där den ena har haft sönder den andras leksak eller något. Sen så är det Amanda Landstedan som är med. Hon är lite av en birollsfigur som alltid är med någonstanns i bakrunden. Typ bara springer runt och bara är allmänt knäpp eller något. Tar grejjer och äter upp och sådär.

Så, ni och sen jag då är huvudpersonerna i min drömserie. Sen så brukar det alltid vara massa andra personer med som jag känner och massa Vikenfolk. Men det som är lite sådär typiskt för drömmarna är att alla är oftast tvärt om mot vad jag egentligen tycker att dom är. Luis är liksom alltid glad, Lina världens omtänksammaste och Johann är typ den sista människan jag skulle kunna tänka mig att slåss med. Fast Amanda å andra sidan brukar väl vara en liten knäppis ;) Men inte så mycket som i drömmen, då är hon typ väldigt cp-knäpp. Så er brukar jag tillbringa mina nätter med och vi hittar alltid på tråkiga och vanliga saker. Bord göra något kul och spännande istället.

Annat är att jag har spanat in ett par skor som jag verkligen vill ha. Men jag vet hur det blir, jag köper på mig massa billiga pums och sådant och sen så använder jag dom aldrig. Jag har bara ett "ha behov" efter dom. Tänker verkligen använda dom, men sedan när det börjar dra ihop sig så tar jag dom vanliga skorna. Måste ändra mig. Eller, jag måste bättra mig. Men jag får inte köpa dom. Tänker inte tillåta mig. Om det inte blir rabatt eller prissänkning. Eller om egot får som det vill.. Har ju egentligen inte råd, så det är bättre att spara till dom riktiga drömskorna istället. Men dom är ju väldigt "bad sweet". Passar mig alltså ;)



Sen har jag fixat datorn så man kan bränna skivor nu! Efter att ha haft samma skiva i bilen sedan maj eller något så bränns det för fullt. Mest har det bara blivit depp och tjutarskivor än, blir på sådant humör om kvällarna när allt bara stannar av och blir lugnt och stilla. Jag lider ju verkligen av damp eller något tror jag. Men mjukismusik är mysigt.
På tal om ingenting.

Who knows why the love you need..

.. always will pass you by.



If the moon had to runaway,

and all the stars didn't wanna play.
Don't waste the sun on a rainy day,
the wind will soon blow it all away
.


Here we go again

I don´t understand you.
Jag försöker vara så som det förväntas, men ändå är det fel.
Vad vill du ha av mig? Prata tydligt annars förstår jag dig inte.



Senare igår kväll så åkte jag till Jim som har kommit hem från jobb i NZ i typ ett halvår eller nått för någon vecka sedan. Han är en sådan person som tillhör dom här väldigt bra människorna. Vi var och åkte pulka på frostiga ängar, badade och drack sedan litervis med varm o'boy och vräkte i oss hans mormors perfekta bullar och pratade, pratade och pratade. Och skrattade, skrattade och skrattade, tills dom tidiga morgontimmarna. Ett perfekt avslut på en dag helt enkelt.

Man säger att killar inte kan prata känslor och djupa saker, medans tjejer tvärt om bara vill prata sådan. Men jag måste säga att jag tycker precis tvärt om. Annars är det bara så att jag har väldigt bra och ärliga boy´s runt omkring mig och det tackar jag för! Girlsen också såklart, och ni vet nog alla vilka ni är. Sen dom här andra falska jävlarna skulle man ju bara vilja slå ner på jorden lite. Nej, ärliga, snälla och raka personer uppskattas. Lite sneda personer också såklart.

Idag så ska det bli utgång, något som jag egentligen inte alls känner för. Vet inte vad det har blivit med mig. Jag blir ju fan deperimerad av att bara gå runt här hemma. Men jag ska fixa och dona och sen knalla ut ikväll precis som alla andra. Det ska blir kul. Vet bara inte om min klänning kommer bli alldeles för överdriven när jag inte ska klä ut mig. Hoppas inte det, för jag tänker att ha den ändå.

Dagens sysselsättning har varit att söka mer jobb. Som jag har sagt så ska ju detta bli min sista utgångskväll, sen så ska jag iväg på jobb och sen ta tag i dom större planerna också. Jag hoppas att den planen följs. På min födelsedag ska jag tillbaka och ha kul igen. Eller komma hit typ varje helg eller nått. Så många som jag kommer sakna fast jag samtidigt inte har något som väger över. Jag tycker helt enkelt om er alla kanabbisar.

Men jag kanske fortfarande sitter kvar här i december, arbetslös och fattig. Då önskar jag mig ett skott i pannan i födelsedagspaket. Gärna inslaget i grönt silkespapper och silvertråd. Inget grattiskort eller något hängandes i någon tråd. Bara stilrent och enkelt, helt enkelt.







In a house made of glass,
there's a girl throwing rocks.
She loves like her last cause,
your heart's all you got.

We had a promise made

I förrgår hade jag 12 grader på mitt rum. Det var jävligt kallt då. Men med tights, raggsockar, stickad polotröja så gick det också. Men i natt fick jag dela säng med älskling igen :) Varmt och skönt, det var ju några dagar sedan nu.
Patrick har ju haft laan med kompisar i några dygn och kidnappat den bärbara datorn som är mitt rums värmekälla, tidsfördriv och den enda som inte har något emot att dela säng med mig. Suck. Mitt liv är tragiskt.

I natt har jag haft en redig drömnatt igen. Helt snurrat. Ser jag en film innan jag somnar så drömmer jag om något som relaterar till filmen, läser jag något så drömmer jag om något som kopplas ihop med det och i natt drömde jag om personen jag skrev med innan jag gick och la mig. Vårt gamla hus, skratt och slagsmål. Vaknade sedan tidigt i morse trots att jag hade tänkt haft sovmorgon. Men efter knappt 4 timmars lång natt var jag hur pigg som helst! Blev då en morgonsväng på Faran i tidig frostmorgon. Det var kyligt och fint - vintern är påväg!

Och när vintern är påväg är det snart dags för vinterbarnens födelsedag! Är inget kul att fylla år längre, men ändå så längtar jag lite. Har ju inte så mycket inplanerat att se fram emot så det får duga. Det var ju trotts allt ett år sedan sist, och en annan har ju inte turen att fylla år ena halvan av året och ha julafton nästa halva. Men vet ju inget annat så det gör ju inget. Paketvecka är ju också kul :) Fast paket fick man ju bara när man var mindre, men ändå. Principen är desamma.

Men sen fortsatte jag morgonen med att jag började baka bröd, lösa soduko, eldade och åt havregrynsgröt. Pensionärsvarning på det. Kraftig sådan också. Hamnade sedan här igen och ska jag väl börja städa rummet eftersom jag måste ta tag i det där med att massera grannen. Måste bara få in massagebänken först.. Sen är frågan hur man ska fördriva den här dagen. Ska ut i alla fall, fin dag så man kan ju inte bara ligga inne och förtvina.

Pratade med Johanna och Lina också, blir utgång på lördagen och jag måste komma på något att göra med klänningen. Sen får vi se, både torsdagen låter kul och även att göra något annat på fredag. Men som sagt, det får vi se. Sen så var det länge sedan det kom ett musik-klipp, och eftersom jag blev påmind om en av de ärligaste rösterna igår så delas det med här.
Lyssna och njut!



Never free, never me

Speak the words I want to hear, to make my demons run
The door is locked now, but it's open if you're true
If you can understand the me, than I can understand the you.

What I've felt, what I've known
Turn the pages, turn the stone
Behind the door, should I open it for you?

The door is closed, so are your eyes
But now I see the sun, now I see the sun
Yes now I see it!

What I've felt, what I've known
So sick and tired, I stand alone
Could you be there? 'Cause I'm the one who waits,
The one who waits for you

I take this key
And I bury it in you
Because you're unforgiven too.







Gammal är äldst, har alltid varit och kommer alltid att vara.
Vissa kommer förbli odödliga. Andra glömmas bort. Och tur är väl det.

Denna bloggs mest nämnda mening får också komma med, bara för att den gör sig bra idag;

Jag vill bara spy ut allt som snurrar där inne!
ÅH!!

Livet är en komedi för den som tänker, en tragedi för den som känner



Tiderna förändras o vi med dom.
Känns som, jag inte passar in bland dom,
kanske längre fram en annan gång.
Men vad som än händer vill jag andas nu
Kom igen!

Mango Tree



Down the street we would run
To scratch our names in the path
Young and free in the sun





Okej, ska slipa lite på CV:t, fixa klart rummet och färga håret. Sen i eftermiddag ska lyckan testats. Jag vet nog vad jag vill, men inte hur jag ska kunna nå det. Men så länge måste något jobb komma in i bilden, för jag måste flytta. Som det är just nu så går inte detta, och mampap bokstavligt pressar ut mig ur huset samtidigt som dom har ett rep som dom drar tillbaka med med. Betalar ju ändå allt själv för mig och Revie, så hade jag bara lite mera pengar till en hyra också skulle det ju bara vara att packa ihop allt. Va fan, förra månaden så var det "min tur att köpa servetter?!" Jag använder inte ens servetter!

Här är en länk till mässan ifall andra är intresserade. Vet inte om det blir bilåkande, i sånna fall finns det väl platser kvar i den. Jobba på ett bemanningsföretag har jag förstått att det handlar om nu i alla fall.. Aja, att åka dit skadar ju inte i. Men nu måste jag sätta fart om jag ska hinna något. Natten gick väl lite för fort, mitt uppsatta mål med rummet misslyckades.
Mer självdiciplin
var det som behövdes ja..

I've taken all I can stand

Jag är ingen magisk kaka som aldrig tar slut.
Man kan inte bara ta och ta utan att ge något tillbaka.

Always lies just out of reach
I've been coming up empty






Denna låt väcker många gamla minnen. Men lika bra fortfarande trotts det.

Leker gör man inte med liv. Lekar är nöje - för barn på en annan nivå; precis som du.

Jag kom tillslut ut och joggat i 30 minuter förut, vunnit en tävling, haft filmkväll med bror, ett rebelluppdrag framför mig, beställt nya kläder, fått riktiga arbetstider och sitter nu och äter en banan. Dagen slutar riktigt bra trots allt då!



Musiken.
Det är musiken som gör det.
Kylan, mörkret och hösten.
Den gör att jag blir som hög av lugn musik,
en gitarr och en röst.
Hård musik. Skrik och slag.
Tårarna vill komma, men jag har inget att gråta för.
Jag har allt att gråta för.
Värmen vill jag ha, men jag har inget som håller mig varm.


Bye. Nu ska jag gå i ide ett tag.
Ni vet ju vart jag finns och hur jag nås.


Do you think you know me?



En dag ska jag bli lika vis som Homer.






Nu har jag fått massamassamassa bilder av Mymlish från Bulgarien. Snart ska jag väl knåpa ihop ett inlägg om dom 7 dagarna in the sun. Här var vi trötta och sega påväg hem, väntandes i den Bulgariska flygplatsen. Dom var riktigt otäcka typer där, tvättäkta maffiatyper. Är VÄLDIGT glad att jag fastnade i kontrollen på nervägen och inte tvärt om, dom hade garanterat dragit vapen och skjutit direkt. Men det kommer det mera om när det där inlägget väl kommer.

.Abstinensbesvär.Slår.Till.Hårt.

Varför finns inte Joseph Artur att ladda ner?! Börjar bli lite jobbigt att trycka om "In the sun" och "Honey & the moon" och andra smarta låtar 3728467456 ggr på youtube nu. Det finns faktist stackars arbetslösa jävlar utan liv som får konstiga beroenden, där tillhörande också blåbärsoppa, oliver och kålrot.

Men men, jag är fortfarande glad.
På riktigt
:)

Phh, .Abstinensbesvär.Stillas. Thank you.



I got a rabbit in my hat, If you wanna come and see

Jag kommer sakna massor av er, men hoppas och tror att det kommer bli så roligt :) Första passtämpeln - världen här kommer jag!
Ändå har jag sådan här oroskänsla, som om det kommer att hända något. Om något skulle hända så tänker jag på allt som kommer förbli osagt, så mycket som har varit så onödigt. Tänk om planet störtar? Är man inte ovanför vatten så har man ju inte en chans att överleva. Är ju inte precis så att flygplanen är utrustade men varsin fallskärm vad jag har förstått. Bara sitta där och vänta, kanske hinna ringa ett telefonsamtal eller två. Vem ringer man och vad säger man?

"Nej, nej, possitivt tänkande nu!"
Kommer bli hur roligt som helst! :)



Detta är riktig "pappa-musik". Men tycker att låten är riktigt mysig, videon däremot.. Ehh, lyssna bara.



Soon I’ll slip and I’ll be gone
Trust none of what you hear
And less of what you see
This is what we’ll be


:) HEJ DÅ! ):

I will find my own way

Ett helt inlägg suddade jag nu ut. Är inte guld, vill inte vara guld så varför ska jag då bete mig som guld? Precis, det ska jag inte. I går så satt jag här hemma och hade tråkigt när jag fick ett samtal där en person undrade om jag hade moppen kvar. Risig och sönderplockad står den i garaget och ser ut som ett experiment, men visst är den kvar. Strax efter så kom Öjje åkandes på Amandas brors moppe och jag kastade mig på min gamla racer. Sen så åkte vi hem till Amandas morföräldrars sommarstuga. Där väntade Amanda, Jim och alla andra gamla godingar och några nya. Blev grillning, massa spel och tävlingar ute i skogen. Jag kände mig hemma på ett förbipasserande sätt. Ställen och tider som är roligt att ramla tillbaka på, men som ändå är en passerad epok. Men jag hade så roligt; spontana, lättsamma och naturliga, har saknat dom. Likaså moppeturerna :)

Nej, nu ska jag ta tag i saker och ting. Ska upp till stan och växla pengar sedan ramla förbi en stund hos Mymlish och få ur mig lite av denna växande skräck/förtjusningsblandade klump som växer inombords. Kommer ett musik klipp i alla fall. Vet att den har varit med här flera gånger i bloggen under åren, men den har rullat konstant idag på morgonen för att lugna ner mina stressade nerver. Så den kommer igen, och den är fortfarande lika perfekt.



I know I would apologize if I could see your eyes
cause when you showed me myself I became someone else
But I was caught in between all you wish for and all you need
....
If I find my own way
How much will I find

You

Fuck

Tävlat med Prillan ikväll. Gick skit och hon drog på sig en skada i premiärstarten. Då känner man sig jävligt pisstrött att köra 3 h hem mitt i natten medans dom andra bilen är supersociala och har snarkartävling. Full värme ska det vara, trotts att det gör mig tröttare. Ingen musik, trotts att det skulle göra mig piggare.
RedBull är gudadrycken. Trött som ett as. Imorgon vill jag ha skoj.



Natt med er. Haha, var vaksamma runt 1.55 i videon :) Det tyckte jag var kuligt.

Inlägget postades tydligen inte igår utan nu när jag loggade in.
Skevt. Orkar inte fixa´t, är på språng mot annat.


Times Like These


Det går över snart, lite tid är allt som behövs.

Fan vad jag hatar allt. Jävla fantasidrömmar jag lever i. Jag kommer flytta ut till skogen, glömmas bort och långsamt dö.
Komiskt, det är ju just precis vad jag håller på med. Hatar mig, hatar dig, hatar allt och alla just nu! Fan ta allt!

Varför måste jag alltid vara så jävla dum i huvudet?!


Framtid, drömmen. Jag är snart på den rätta vägen för att nå det.


Riktig jävla bad-day idag. Täker fortsätta uppdatera i det 200:ade blogginlägget med bandet som följt med här i bloggen under åren. Lyssnas alltid på dom när det är downdagar. Älskar texterna.
Vill avreagera mig med skrivna ord här, men det går inte. Allvarligt talat så hatar jag skrivna ord.
Jag vill inte vara en downmänniska.



I won't suffer, be broken
Get tired, or wasted
Surrender to nothing
or give up what I
Started
And stopped it
From end to beginning
A new day is coming
And I am finally free


Tidigare inlägg
RSS 2.0