Lookahead

I kväll är himlen så klar och stjärnorna så nära. Det känns nästan som om jag bara sträckte lite till på mig så skulle jag nästan kunna nå dom och plocka ner varenda en med mina bara händer. Kanske ett litet skutt skulle bli nödvändigt för att nå de minsta, men inte mer. Men även om jag kunde så skulle jag aldrig plocka ner en stjärna. Eller jo, kanske för att ge en till dig.

De senaste 24 timmarna har känslan ilska och irritation varit huvuddelen av det som har snurrat runt inom mig. Eftersom locket alltid ligger på så kokar jag över om dessa känslor inte lägger sig efter ett tag. Det brukar dom göra, men nu gjorde dom inte det. Så trotts att jag satt hemma för mig själv och inte hade något att störa mig eller vara arg på så höll det på att svämma över. Jag blir verkligen idiot på detta, helst skulle jag ha flyttat redan igår. Jag vill rymma till Norge. På en skenande cykel redan imorgon om det skulle bli nödvändigt. Allt annat än detta är ett alternativ.

Jag tog i alla fall mitt förnuft till fånga och gick ut för att gå en lång promenad i mörkret. Efter 100 meter så slutar min promenad. Jag har stannat och tittar upp på himlen. Den stjärnklara himlen. Jag vet inte varför, men stjärnor är något som alltid har fascinerat mig väldigt mycket och jag inser där och då att jag har slutat med att verkligen SE saker. Jag har gått på grund. Så jag lägger mig ner; tittar och tänker, och det var så himla mycket som slog tillbaka. Hårt. Så många minnen som har varit så djupt nergrävda att jag hade glömt bort dom helt. Just då snurrade fler tankar än vad jag kan få fram i skrift. Men jag önskar verkligen att någon hade legat där intill, sett samma saker, känt samma känsla, kunnat ventilera med och bara lyssna till.

Jag vill berätta - lätta på trycket.

Jag blir så arg på mig själv, men jag är rädd att det ska göra sådär himla ont igen.

Likt en hund som har blivit slagen när den ylade av lycka,
har även jag lärt mig att kväva bort en känsla.

---

Nu är man hemkommen efter en ovanligt tuff helg.

I fredags blev det att åka med Prillan och Revie till en specialklinik utanför Skara. Det blev en jobbig dag bestående av 4 timmars prat om vad Madeléne gör av med sitt liv på vägen upp. Sedan böjprov på Revie u.a vilket jag sa emot veterinären om, något var fel fram sist jag körde honom. Hon ville inte bedöva och göra om eftersom han inte gett någon reaktion, men jag kunde övertala henne. Bedövning lades och han reagerade lågt fram och behandlades i båda kotorna.

Prillan var monster i böjningen och gav utslag för ungefär alla leder. När bedövning skulle läggas för att hitta det ursprungliga felet så man kunde behandla det, så levde hon rövare trots brems och lugnande, så vi vågade inte lägga bedövning ifall leden skulle skadas så som hon hoppade. Så därför blev det mer lugnande och sedan behandlade alla områden som gav utslag; frambenen både högt och lågt och ena bak högt. Ganksa surt när hon ha varit flera ggr på kliniken här och gått u.a trotts att det inte har känts bra, sista för två veckor sedan och nu behövs 5 leder behandlas. Men hoppas dom håller sig friska och krya nu.

Hem 4 timmar med samma diskuessionsämne som på uppvägen. Första chansen när samtalet kom in på något annat så la jag mig för att rävsova och tillslut somnade jag på riktigt också. Det behövdes för vi var inte hemma fören vid 23 och då skulle jag packa sovkläder, mat, duscha och allt annat sådant till jobbet där jag skulle sova över. Hade svårt att somna men slocknade väl till sen i alla fall.

Lördag, klockan ringer klockan 5 då det sista packas och sedan blir det bilåkande nästan två timmar. Eller den dagen tog den 40 minuter kortare tid än sist jag åkte. Woopsi. Uppe där, saker packas in i mitt rum, eller öh, det skulle vara ett rum men det var en liten bod men 4 st inklämda sängar, massor av spindlar, vattnet funkade inte och det luktade ju som om det inte hade blivit vädrat på sisådär 382 år. Samling, fixade behandlingsrummet och sedan var det ett konstant massserande från 9 - 14, lunch och sen masserande till strax efter 17. Sen fanns det inget att göra. Jag var ute och gick/joggade tills klockan 20 och under tiden var "dörren" till boden öppen så när jag kom tillbaka var luften okej i alla fall. Sen somnade jag som en stock.

Hela natten sov jag oroligt och fick kramp i mina vader sådär 7 ggr. Måste börja stretcha efter träning, men blir ju aldrig av. Masserat sedan 9 till 14 idag och sen slängt ihop sakerna och åkt raka vägen hem. Sedan jag kom hem så har jag inte gjort något. Men nu när jag sitter här och skriver har jag sä jävla ont i min rygg att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
LINIS? Hjälpa mig? :'(

Alla som jobbar där är lustiga. Morgonpratat på samlingen idag var konsten att hugga av huvudet och plocka en höna. Dom skrämmer mig. Sen är en av dom överglad och skrattar sitt falska påklistrande leende HELA tiden. Hon skrämmer mig mest, jag vet inte hur man skrattar ett konstant falskt leende hela tiden. Sen är den en tjej från Ryssland som inte pratar svenska. När vi alla gick på lunch så låste hon in sig i sitt behandlingsrum. "Chefen" knackade och sa av vi skulle äta och hon svarade med att höja musiken på hur högt som helst. Annars är det väl okej, blev lite sur när jag såg schemat bara att jag hade ALLA massager och alla andra hade bodyskrub, ansiktsbehandlingar och andra ojobbiga saker. När vi hade massagepraktik i skolan var 3 st 40 minuters behandlingar lagom. Nu är det 55 minuter och mer än dubbelt så många behandlingar med 5 minuters mellanrum.

Jag ska inte klaga, jag får pengar.Men min rygg gör ondare än jag vet inte vad.
Slutskrivet, jag ska lägga mig ner eller nått nu. Hoppas ni har haft en kul helg.

Igår så kom Linis hit, och som två stycken ickearbetande människor slöade vi bort en dag tillsammans istället för att göra det var försig i våran ensamhet. Det blev prat, den berömda kladdkakan med tillhörande onyttigheter och sedan framåt eftermiddagen pallade vi oss ner till stallet för att göra lite av den väldigt nyttiga lunchen. En mysig ridtur i fina höstvädret i några timmar fram tills kvällningen innan det åter igen blev att äta och kika lite på TV:n innan Lina farde hem och lämnade en hjärtkrossad Trojja bakom sig. Haha, Lina har väldigt magiska händer som Tjojjsan blev lite smått förälskad i ;D

Planer på att fiska kräfter kom upp på tapeten och sedan samla ihop lite människor och bara umgås och ha skoj en kväll. Skulle vara väldigt kul och det ska det forskas vidare lite djupare i. Vattendagen blev ju aldrig av eftersom båten gick sönder, så får väl bli något annat som får ersätta det. Något likande spökkväll fast troligen utan spöken ligger planen på.

I morgon så ska jag åka upp till Skara.. Det kommer nog ta hela dagen så trotts att jag har varit sugen på en utgång hur länge som helst så får det vänta yttligare. Nästa vecka vill jag verkligen, har inte vart lika skoj dom sista gångerna men hoppas på det nu när det var hur länge som helst sedan.

Sen så blir det jobb i helgen, ska bli skönt tror jag. Har varit och handlat nu precis för att fixa maten som ska med. När påsen är helt full med frukt, grönsaker, veggimat, juicen som jag velat ha och alla andra tillhörande saker så känner man sig nyttig. Mina helger kommer bli rensningshelger nu; nyttig mat, massa bra joggingsvägar, bad och slappa med bok och musik. Perfekt. Behövs efter domhär veckorna sedan hemresan från Bulgarien. Sen så kommer man ju att jobba också, men det blir nog bra det också.

Det är så jag säger det; ungar från landet är lättroade.
Men det är ganska bra för då har man lätt kul :)

Jag är ingen magisk kaka som aldrig tar slut.
Man kan inte bara ta och ta utan att ge något tillbaka.

Always lies just out of reach
I've been coming up empty

---

Denna låt väcker många gamla minnen. Men lika bra fortfarande trotts det.

Jag fattar verkligen inte.

---

Ehh, va fan. Skippar det där med att gå i ide. Bara för att man försöker gömma sig så försvinner man inte utan är kvar fast bara gömd. Radikalare saker måste till, men det står framtiden för.

Jag saknar Mr Fish. Undrar fortfarande vem det var. Jag vill ha en ny bloggmaskot. Typ Björnen Börje, Pingvinen Peggy, en uppdaterad Mr Fish eller vad som. Något kuligt bara. Kan inte någon ta på sig den rollen? Det skulle göra mig glad, och det skulle göra Dig glad. Det håller oss i alla fall lite mera sysselsatta och någonting händer :)

Skrev precis om våran speciella granne och hur jag la världens bästa kommentar för att knäppa henne på näsan idag. Tyvärr vart historien alldeles för lång och så intrasslad att jag insåg att inte många skulle ta sig tiden att läsa den, och dom tappra som gjorde det skulle nog knappt förstå poängen. Så ni får nöja er med en redogörelse om något som ni inte fick läsa. Det viktiga var att jag var väldigt klyftig och snabb i käften. Ville bara berätta det.

I bland blir jag så trött på skrift. Som nu. Nu är jag bara arg på skrivna ord som nästan alltid bara väcker mer frågetecken än vad de ger svar. Och det är ju svar som jag vill ha så kombinationen blir inte bra. Msn-skrivningar är bättre, för där är som att prata i skrift och man kan fråga direkt. Fast bäst är att prata, men samtidigt kan man inte vara lika klyftig i prat som i skrift, samtidigt som man inte lägger märke till allt. Det är på både gott och ont, men man slipper sitta och överanalysera allt även om det bara är några skriva ord eller ord som inte har blivit skrivna.
Okej, svammel. Snacka om att inte ha något vettigt att komma med.
Gå och lägg dig.

---

YES, översatta Prison Break har nu äntligen kommit ut.
Min söndagsnatt blev precis räddad!

Jag kom tillslut ut och joggat i 30 minuter förut, vunnit en tävling, haft filmkväll med bror, ett rebelluppdrag framför mig, beställt nya kläder, fått riktiga arbetstider och sitter nu och äter en banan. Dagen slutar riktigt bra trots allt då!

---

Musiken.
Det är musiken som gör det.
Kylan, mörkret och hösten.
Den gör att jag blir som hög av lugn musik,
en gitarr och en röst.
Hård musik. Skrik och slag.
Tårarna vill komma, men jag har inget att gråta för.
Jag har allt att gråta för.
Värmen vill jag ha, men jag har inget som håller mig varm.


Bye. Nu ska jag gå i ide ett tag.
Ni vet ju vart jag finns och hur jag nås.

Är din insida mera mjuk än hård, eller är den mera hård än mjuk?

Frågan fick mig att stanna upp. Jag vet inte. Jag tror jag är ytligt mjuk, sedan mjuk innerst inne. Men däremellan ett hårt skyddande lager som skyddar känsliga delar och hemligheter. Eller är jag kanske mera hård än mjuk? Jag vet inte, men så vill jag inte vara. Denna fråga gav mig en riktig tankeställare, men är jag sådan som jag vill vara? Det har ju alltid varit så som det ska vara. Eller nej, det har det inte heller. Men det blev tvunget att bli så.
Människor missbrukar förtroenden.
Fuck.
Nu kommer jag älta sönder detta. Lika bra att sluta skriva.

---

I morse bar det av till Mantorp såklart, är ju torsdag idag. För att inte tråka ut ointresserade så har jag skaffat en bloggavstickare om hästarna; "Den andra delen".

Hemkommen nu i alla fall. Köpte en pringles på macken när bilen skulle ha lite energi. Jag tror verkligen att pringles är det absolut godaste som finns. Den klart bäst uppfinningen som finns tills den dagen bot mot cancer hittas. Eller inte riktigt så, men jag tror allvarligt att jag skulle kunna leva på det och några vitamintabletter. Jag äter verkligen så himla mycket skit just nu, vem orkar ställa sig 1 h och laga mat till sig själv?! Popcorn-lunchar och kladdkaksmiddagar funkar helt OK tycker jag.

Annat som har hänt är att jag har pratat med Sandvik och jag ska jobba 2 ev 3 helger framöver nu. Därför är jag sugen på att göra något rikigtriktigt kul denna sista lediga helgen innan allt drar igång. Får se, samtidigt känns det just nu som jag skulle kunna lägga mig och sova tills måndag. Fast, så känns det nog bara för tillfället.


"Are you born crazy? Stay crazy.
There's no point in taking chances."

Varför finns inte Joseph Artur att ladda ner?! Börjar bli lite jobbigt att trycka om "In the sun" och "Honey & the moon" och andra smarta låtar 3728467456 ggr på youtube nu. Det finns faktist stackars arbetslösa jävlar utan liv som får konstiga beroenden, där tillhörande också blåbärsoppa, oliver och kålrot.

Men men, jag är fortfarande glad.
På riktigt :)

Phh, .Abstinensbesvär.Stillas. Thank you.

Dom senaste dagarna har jag varit inne här, börjat skriva men snart suddat ut det och loggat ut. Jag har lyssnat på musik för att lägga in ett youtube-klipp istället för att skriva, men musiken klingar inte bra i mina öron längre. Så jag har nobbat bloggen helt enkelt.

Förkylningen börjar lägga sig nu men dagarna efter hemkomsten har varit lugna och mestadels tillbringas sovandes i sängen eller djupt inne i en bok. I lördags kom Amanda och Öjje förbi i deras nya pärla, volvo combi 240. Riktigt coolt skrot till bil och nu är det bara hunden och ungen som fattas ;) Det blev en tur bort på grusvägen där Öjje levde rövare innan vi kom fram hela och levande till sjön där det laddades för grillning, prat och skratt. Hög mysfaktor, och med full vinterklädsel och elden så var inte kylan några problems. Faktist tror jag hösten är min favoritårstid.

Igår så var jag ute med Revie en sväng och han kändes jättestark och smidig. Känslan av att sitta bakom över ett halvt tons muskelpaket är obeskrivligt, men dom som inte har gjort det har verkligen missat något. På torsdag blir det en tur upp till banan för att springa ett till provlopp för hans del så får vi se hur det går. Sen blir det kval i slutet på månaden.

Jag är något sådant otroligt sugen på Pringles. Överväger om jag ska fritera lite potatis med massor av salt och lite majonäs.
Bara för att det är måndag.

Idag kunde jorden ha gått under. Men här sitter jag. Känner mig varken mer levande eller död än innan. Det är märkligt hur vissa dagar sveper förbi omärkta. Hur åren som gått tycks gömma sig i en skyddande dimma. Det förflutna är en saga, eller ett utdrag ur en bok. I morgon finns inte. Det finns inte mer än sekunden.

Ändå planerar vi ett helt liv som vi inte vet att vi kommer få leva. Vad skulle du göra om du visste att du skulle dö nästa vecka? Vad skulle vara värt något jämfört med döden? Vad skulle kunna ha någon betydelse? Goda viner och varma kyssar skulle bli smaklösa och kalla. En vän sa till mig idag "vi är alla döende, vi vet bara inte om det."

Vet du om att du är döende och slösar bort ditt liv, precis som jag? Idag känner jag att jag har glömt det som var viktigt; tappat spåret på vägen ut till världen. Nattens dröm var undlig men tankeväckande, en påminnelse om framtiden.

Nu sitter jag här hemma efter en minst sagt händelserik hemfärd. Intill soffan står spisen som vanligt, men nu med en halvfull vedkorg intill och den rökiga värmen ligger kvar från dom sista glödande kolen. I kylskåpet var grönsakerna lite halvgamla men gurkan lika finfin som alltid även om den var lite skrynklig. Skorna stog alla på skostället och vad jag kan se så ligger det inga tröjer här och där på en stolsrygg eller bänk. Helt enkelt så har Knappekulla blivit lite avvänjd från mig samtidigt som hösten har kommit på riktigt och slagit sig in.

Skönt för höst, skönt för att vara hemma.
Skönt att komma igång igen!

---

HH långkalsonger, joggingbyxor, dubbla tjocka långarmade, raggsockar, mössa och halsduk. Jag fryser så att tänderna nästan skakar. Eldade lite på fm, men det är inget som man orkar hålla igång med. Mera kläder, fler filtar funkar bättre då är min lat-melodi. Snoken rinner, huvudet har ett konstant svagt dunkande och musklerna värker av kylan.
Jag kommer bli sjuk nu, garanterat!

Kanske later konstigt, men ska bli javligt skont sager jag. Bara nagra timmar kvar sa aker vi tillbaka till harliga, regniga, arbetande Sverige. Jag tycker absolut inte att det har varit trakigt eller jobbigt pa nagot satt. Bara allmant trott nu och degig. Igar hade jag ocksa valdens 19 arskris. Natten tillbringades tjutandes pa altan i en timme eller tva over hur misslyckat mitt liv ser ut.

Just nu ar klockan lite over 12 har. Solen star hogt och det ar valdigt varmt. Igar var en molnig dag, den forsta och sista. Regnet som skulle komma tog val en omvag vilket kanns tacksamt. Sa sitter har i bikini och sandiga fotter och ska snart ivag att ata. Mumsigt. Kommer hem kl 4 imorgon bitti om allt gar som det ska. Pa hitvagen blev vi ju 5 timmar forsenat, men det gick det med. Sedan ar det ju en torsdag da och ska upp klockan 5 for att aka till Mantorp - vilket kanns sa himla skoj, skont och lockande. Nej, blekisar. Ska pa med lite olja och steka pa lite till nu. Hade bast och ni ar saknade!

Jag kommer sakna massor av er, men hoppas och tror att det kommer bli så roligt :) Första passtämpeln - världen här kommer jag!
Ändå har jag sådan här oroskänsla, som om det kommer att hända något. Om något skulle hända så tänker jag på allt som kommer förbli osagt, så mycket som har varit så onödigt. Tänk om planet störtar? Är man inte ovanför vatten så har man ju inte en chans att överleva. Är ju inte precis så att flygplanen är utrustade men varsin fallskärm vad jag har förstått. Bara sitta där och vänta, kanske hinna ringa ett telefonsamtal eller två. Vem ringer man och vad säger man?

"Nej, nej, possitivt tänkande nu!" Kommer bli hur roligt som helst! :)

---

Detta är riktig "pappa-musik". Men tycker att låten är riktigt mysig, videon däremot.. Ehh, lyssna bara.

Så mycket som jag saknar. Läst igenom bloggen nu. Det som hände just då och som speglar sig i inläggen, kommentarer och allt. Saknar det gamla, då det var lätt. Fast egentligen har inget förändras, bara omgivningen och allt runt omkring. Eller kanske jag? Kanske en del av allt, eller en del av inget. Bara idéer och fantasier.

Idag blev en stressad och väldigt rörig dag. Hade lite brått upp till stan och tänkte mest på att komma iväg så fort som möjligt. Irrade runt och tillslut när jag väl skulle iväg så hittade jag inte bilnyckeln. Fick fram reserven och kom sen iväg med huvudet konstant snurrande då det kändes som jag glömt något. Men åkte vidare, mötte upp mam och for sedan till stan. Skulle åka och växla pengar och upptäcker då att jag glömt kuvertet med pengarna i hemma, tur så kunde mam lägga ut. Resfebern blev sedan värre så blev inte av att jag stannade kvar hos Mymlish. Åkte istället hem för att lägga mig och panodila mig till sömns.

Kommer hem där en irriterad far väntar och berättar att han hade kommit hem från jobbet och hittat hunden ute i linan, mina bilnycklar i ena dörren (kom då på att jag gick ut den vägen först med kom på att jag glömde mobilen, så gick in och låste upp med nyckeln och lämnade den kvar i låset eftersom jag snart skulle komma igen.) Men sedan väl inne så hittade jag ju inte nyckeln, tog reserven och gick då andra vägen där jag sedan glömde låsa den dörren. Stackars Trojja som fick sitta flera timmar där ute.. Jag är som sagt väldigt tankespridd just nu, haha.
Sjukt skevt är jag.

Skriver med Johanna nu. Gamla goda tider :) Funderingar på en spökkväll i repris är något är uppe på tråden just nu. Inte för att den förra blev speciellt kuslig, men skoj vart det ju i alla fall. Jag hade döskoj och när jag tänker på den roligaste helgen så ploppar den direkt upp. Vet inte varför, jag hade bara skoj helt enkelt. Bilfärden där man blev halvt ihjälslagen, vandring med facklor, spel och en helgalen och sjukt rolig Bowbow, haha. Gudars..

---

Nytt på bloggen är att en ny kategori har tillkommit. "some good music" eller vad den nu heter. Klicka er förbi där om ni vill ha some good stuff att lyssna på, rakt över där på vänsterspalten :)

Ett helt inlägg suddade jag nu ut. Är inte guld, vill inte vara guld så varför ska jag då bete mig som guld? Precis, det ska jag inte. I går så satt jag här hemma och hade tråkigt när jag fick ett samtal där en person undrade om jag hade moppen kvar. Risig och sönderplockad står den i garaget och ser ut som ett experiment, men visst är den kvar. Strax efter så kom Öjje åkandes på Amandas brors moppe och jag kastade mig på min gamla racer. Sen så åkte vi hem till Amandas morföräldrars sommarstuga. Där väntade Amanda, Jim och alla andra gamla godingar och några nya. Blev grillning, massa spel och tävlingar ute i skogen. Jag kände mig hemma på ett förbipasserande sätt. Ställen och tider som är roligt att ramla tillbaka på, men som ändå är en passerad epok. Men jag hade så roligt; spontana, lättsamma och naturliga, har saknat dom. Likaså moppeturerna :)

Nej, nu ska jag ta tag i saker och ting. Ska upp till stan och växla pengar sedan ramla förbi en stund hos Mymlish och få ur mig lite av denna växande skräck/förtjusningsblandade klump som växer inombords. Kommer ett musik klipp i alla fall. Vet att den har varit med här flera gånger i bloggen under åren, men den har rullat konstant idag på morgonen för att lugna ner mina stressade nerver. Så den kommer igen, och den är fortfarande lika perfekt.