Lookahead

Fredagsuppdatrering: Okej, detta kommer låta så sjukt. Snacka om jag blev förvånad själv. Igår klockan 10 skulle Trojja tas bort var det sagt. Gick och tänkte på det hela dagen på jobbet, kommer sedan hem och frågar om allt gick bra. Svaret jag får är att Trojja inte är död! Dom var inne, satt i väntrummet med henne men klarade sedan inte av det. Så nu är hon på ett nytt djursjukhus för att testa en ny behandlingsmetod! Ingen sa något, utan detta var vid kvällsdraget innan jag skulle gå och lägga mig som jag frågade och då som först berättade dom :S Ja, men då vet ni det. Trojja är i fullaste liv och ligger nu åter igen på soffan.
Det känns jävligt bra!

Idag somnade lilla Trojja Grävling in. Hon har varit dålig ett tag utan att dom har kunnat hitta något fel. Av någon anledning la hennes kropp av med att tillverka vita blodkroppar, vilket man måste ha för att kunna leva. Veterinärerna hade ingen aning om vad det är som gjorde det, men enligt hennes blodvärden så dog hon långsamt genom att hennes organ helt enkelt la av. Så idag fick hon somna in lilla lurbusen. Fast det är inget som man har förstått än. Jag var ju på jobbet och har nu kommit hem. Jag tror liksom att hon bara ligger i soffan och sover så därför känner jag inget speciellt med det. jag vet att hon är död, men jag tror liksom inte på det eftersom jag inte har sett det.

Det är liksom det jävligaste med denna dag. Sedan har det varit massa småsaker som har strulat konstant. Hoppas jag inte verkar okänslig eftersom jag byter ämne sådär direkt. Som sagt så har jag inte fattat det och känner inget speciellt med att Trojja är borta. Det kommer först om några dagar. Men morgonen började med att jag fick ett sms från jobbet att en annan anställd hade kört av vägen, så vi andra skulle dela på allt hennes jobb. Lagom kul, liksom vi jobbar typ 9 timmar var och nu skulle vi bli tvugna att försöka klämma in allt hennes någonstanns också. Stress-stress-stress helt enkelt. Jag hade ju fodringen så gick upp strax efter fyra för att upptäcka att det var strömavbrott, så alltså hade inte motor-/kupévärmaren i bilen gått igång. Skarpa rutor med en pissdålig isskrapa.

Kommer till jobbet, fodrar stallarna och ska sedan upp och fodra lösdriften (massa hästar som går ute för gämnan och har ett ställe dom kan gå in i där dom får mat) och inte en ända hästjävel kommer. Sedan börjar dom slutligen lunsa in en efter en och har väl sett ett djur eller något för halvt vettskrämda var varenda en och ville inte bli fångad. Det som normalt tar 5 min tog idag 20 min.

Släpper sedan ut mina passhästar och sedan är det dags för första körturen. Då så går utrustningen sönder för mig, stressigt så fick knyta och knåpa och det blev skitdåligt. Den andra tjejjen som jobbar var jätteirriterad eftersom allt var så stressigt. Annars är det alltid så att chefen kommer ut, kollar så att alla är klara och sedan så kör vi. Jag står i stallet längst bort, så när han säger till henne så går hon narmalt bort till mig ocg säger till att vi ska köra. Men idag, irriterad och tjurig som hon var så körde hon väl bara ut när han väl kom och sa till. Jag går och tycker att det börjar dröja länge så jag går och kollar vad som händer och ser att dom redan hr kört ut.

Så, jag fick slänga iväg mig och hästen och efter någon km så var vi väl ifatt och jag vart sådär lagom söt och go. Fy fan vad sjukt arg och irriterad jag blev! Andra turen så strulade massa annat, men orkar inte förklara. Tredje och sista turen så hade hästen en tappsko och han är bar fördjävlig att sko. Men stress-stress-stress så gick det också. Dagen fortsatte med att hästarna tog mig för ett tuggummi eller nått, huggmärken på ryggen och söndriga händer sitter jag med nu. Det borde vara kastrationskrav på hingstar säger jag bara. Lunchen blev väl först vid klockan 2 eller nått och då var jag så hungrig att jag trodde att jag skulle spy upp magsäcken.

I veckan nu så fick jag min tredje påminnelse om att fixa körkortet så tänkte ta tg i det också. Så duschade och fixade mig idag direkt efter jobbet och åkte ner till Viken. Då höll han väl på med något, för just idag kunde han inte men annars var det bara att komma förbi vilken dag som helst. ÅH! Liksom, jag stannade och sminkade mig och allt helt i onödan. Och nu när jag har ätit så är klockan 8 och jag har massa saker att göra här hemma. KULKUL!

Just ja, spolavätskan i bilen tog slut idag också och jag såg knappt något sista biten hem efter atta grusvägar och skit. Det känner jag mig verkligen motiverad för att ta tag i nu! Och laga mat till lunchen imorgon. Måste åka och handla snart, helst skulle jag nog ha behövt gjort det i förrgår. Tänkte ta upp Prillan till detta stall imorgon, måste sko om henne fram och klippa henne ikväll. KULKULKUL! Fy fan, vilken jävla dag. Tänker bara tillägga det att det säkert är massa fel i texten, men skit samma.

Mary, jag vill ha en Linköpingsutgång igen!

Skrev ett inlägg i gårkväll där jag typ lovade att jag skulle sitta uppe hela natten och klämma fram ett inlägg. Det gjorde jag inte. Gick och la mig vid 11 eller något efter ett samtal med Sörpingsborna där jag tyvärr bara uppfattade hälften av vad ni sa :) Synd att jag inte visste, hade gärna hänkat med för ni verkade minst sagt ha kul! Sedan gick jag upp sådär halvskapligt imorse vid 7 draget och hittar då min far och hans bror som är och hälsar på, fortfarande sittandes vid matbordet och prata. Där hade dom suttit hela natten. Sen gick dom väl och la sig i 3 timmar och påbörjade sedan frukosten med en återställare.
Herregud.

Vid jul nu så har jag funderat lite. Eller, jag är fortfarande samma person så jag funderar väl aldrig lite kan man väl säga. Utan jag har nog funderat ganska mycket. I alla fall så är jag skapligt trött på hur allt ser ut och är. Så jag har hört mig för lite. Skrev i förra inlägget att jag hade kanske jobb i USA och det reagerade tydligen ingen på vilket jag hade hoppats skulle göra alla supernyfikna. Men så är det, jag vet en som jobbar där och hon säger att hon har inga problem att fixa ett jobb till mig när som. Eftersom jag typ har haft lite åldersnojja detta år för att jag känner att såhär skulle verkligen inte saker bli och jag är rädd för att jag kommer se tillbaka på mitt liv och ångra att det slutade så. För görs inget kommer jag snart vara 40 år och då ha sökt till "Bonde söker fru" dom senste 20 åren utan resultat. Det är typ min mardröm, och det känns som om jag varje dag är ett steg närmare.

2.) Ge till behövande. Hittas ingen att hålla hand med tills nästa jul så tänker jag ge upp eller nått. Då får jag väl vidga mina vyer. Om nästa jul ser ut som nu så kommer jag sattsa på nästa uttagning till lumpen. Jag ska klara det och nå dom bästa resultaten bland tjejjerna. Sedan så åker jag ut och ger mat, sjukvård och allt sådant till behövande i Kongo och liknande länder. Jag kommer uppleva allt som man inte vill uppleva, brytas ner totalt inombords, förlora tron på allt, fast ändå känna att jag har presterat och gjort något för någon annan. Tillfredställa tanken på att man lyckades med något i livet ungefär.

3.) Fly. Om jag överlever det så kommer jag dra till USA eller Kanada och ta några ströjobb. Sedan får man se vad som händer. Kanske hittar man lyckan under vägen, annars kanske man återvänder tillbaka och ger ett nytt försök eller nått. Om inte så tänker jag allvarligt isolera mig från allt och alla och sitta som en gamal galen kärring långt ute i ingenstanns.

Nästa jul eller nästnästa. Något av det, beror på hur det blir med jobbet jag har ju, lägenhet, djur och allt. Men allvarligt efter år 2010 så blir det så om saker och ting ser ut som det gör idag.

Då sticker jag.