Lookahead

Förlåt att det nu var ett tag sedan jag skrev här. Var ju verkligen igång där ett tag, men blivit lite mycket nu ett tag att vissa saker har fått lagts åt sidan. Ska försöka mig på ändå att sammanfatta det viktiga och oviktiga som hänt senaste dagarna för att reda ut skallen lite och för att ni förhoppningsvis ska kunna få lite att läsa. Vet inte om jag sla bärja framifrån eller bakifrån i tiden. Spelar nog ingen större roll, för innan detta inlägg är sparat så kommer nog allt blivit båda bak-å-fram och ut-å-in.

<Nu ropar pappa vist att Linda ringde häromdagen och jag ska ring. Smart pappa, vad är häromdagen? Linda, jag ringer dig senare i veckan. Du förstår säkert efter detta inlägg.>

Börjar bakifrån i tiden och går framåt.

För en vecka sedan så fick familjen Stall Pedersen en nyförärvning, April. Mor och jag tog transporten och for närtintill till norska gränsen och kikade på denna "lilla dam" som sedan fick äran att förja med oss tillbaka till se småländska skogarna där vi hör hemma. Resan och allt tillhörande gick utan problem, men var lite frågeteckning angående vä bakhas som hade en mystisk galla som blev kvar efter operation vid 1 års åldern för lösa benbitar. Blev öppet köp och nu är hon kollad av såväl vet och Lina, så nu kan man pusta ut och ta till sig henne.

April är då 2 årigt sto som har samma far som Revie. Hennes modersida är verkligen fint stammad, modern har två kusiner som vunnit SM, den senare gjorde det förra veckan. Många fina miljonhästar vilket kan vara lite ovänligt på modersidorna. Lätt att det är ston som inte presterat och sedan så ytar man en bra avelshingst. Till skillnad mot "mys-pys-Revie" som alltid är så lugn, fin och gosig är denna brud lite tuffare i sin personlighet, men jättesnäll och trevlig.

Från både Lina och vet så var allt bara gott. De tycker att hon var stor (1.45 i täcke som Chayenne fast hon bara är 2 åring, grova Revie har 1.35!) Pigg och bestämd dam, frisk och kry som nötkärna. Bara provkört 1 gång, måste komma hovslagare men de få som finns är det sånna långa väntetider! Men om en vecka så. Inte hunnit med och fota henne ordentligt, blev bara någon bild häromdagen innan det började regna, men ni får ta det ni får eller skippa det helt. Blev totalt EN bild på första veckan!



Inna helgen sedan så var det något jag funderat ganska mycket på hur det kan ha gått till. Skapligt vidrigt och helt enkelt sjukt. Samtidigt imponernande. Vissa av er är bekanta med Grållen, våra efterblivna stallkatt. Andra som inte är det är det en katt som är efterbliven. Smart ;)
Men i alla fall jättesnäll och trevlig, inga fel eller så som förvärrar hans liv. Kompis med alla katter och förstår inte faror som att kommer det en häst eller bil flyttar man på sig. Jag har sett han lyckats fånga ett byte en gång, den 13 oktober 2003 då jag hittade han ätandes på min kanins huvud. Den gången var ändå sjukare eftersom det var min lilla kanin.

I alla fall - till saken nu. Han hade på något sätt, detta som är så sjukt, fångat en vixen hare och lyckats dra hem till logen! Jag fattar inte hur en liten efterbliven smal katt på några få kilo drar hem en hafe som är dubbelt så stor, och troligen väger mer än dubbelt så mycket?! Kan några katter ha jagat den i flock och sedan gemensamt dragit hem den? Nej. Katter gör inte så. Men om någon sett en katt gått och släpat en stor hare är jag verkligen intresserad att få veta mera. Jag fattar bara inte. Katten är ju också sjukt äcklig och ganska otrevliga minnen kom upp när jag såg att han slitit bort huvudet och åt på det lite längre bort. Tror han att han ska bli smartare genom äta andras hjärnor?
Sjukt!

Sedan i helgen så på lördagen mådde jag inte riktigt bra. Kände mig febrig och sov mestadels och tillbringade övrig tid framför TV:n eller bok. På kvällen sedan var jag fyllechaffis åt mina päron. Haha, jag har aldrig sagt päron. Känndes fel men orkar inte sudda. Tror Maria brukar säga det ibland tror jag, tycker det låter så sött!

Söndag sedan började med brors födelsedag. Jag hade köpt en tröja och tror nog inte att han gillade den så mycket. Men hoppas det, för jag tyckte den var dösnygg och kommer kanske "låna" den ibland kan jag tänka mig.. Blev i alla fall många telefonsamtal och lite folk. Skönast så. Tårta blev det i alla fall också, mamma gjorde och jag fixade till den. Försökte verkligen, men fanns inget att fixa med. Blev ljus, en grej, några silverkulor. Försökte skriva men det var typ slut så sprutade bara ut efter ett tag, som när ketchupen snart är slut. Blev inget fin, men försökte i alla fall. Den är ljusbrun trots att den ser rosa ut här:



Senare så fotade jag Patrick när han åkte med moppen. Han håller på och ska börja stunta, så på schemat står det "bakhjul" nu för det mesta. Lite bilder från det blev det. Frös skapligt mycket om fingrarna och kunde knappt fota, men bleb några bilder i alla fall. Kan tillägga att alla de bilder som jag hade på April fick lämna plats för dessa..




De första 4 korten är tagna med riktig kamera, resten med Patricks mobil och jag tycker verkligen att kvalitén på mobilkorten är jättebra! Blev några missöden också.. Haha, en gång så kom han av moppen på något vis, som bara fortsatte fram i full fart med Patrick springandes efter. Då var ett sådant tillfälle när mion stelfrusna finger inte funkade, och innan jag fick ner knappen så var det roliga redan över när mobben tillslut hade fallit omkull.- Annars hade det vart lite roligt med kort på den "förrymda moppen"!

Bild också på Patricks snygga lösning med lampa. Glödlampan går ju sönder hela tiden när moppen slår ner, så Patrick fixade ljus med ficklampa och silvertejp ;) Vad har han gjort mot min tidigare så snygga moppe? Är något som kallas 12:a också för att den inte ska slå över, sticker ut som en lång svans bakom.. En tur hamnade för övrigt också i diket och en i gödselkärran som fick lite stryk då handtaget for in och satte sig mellan bakhjulets ekrar. Där satt den sedan! Med våld och en yttligare skadad moppe, och lika sakda gödselkärra fortsätter dock äventyren! Men duktig håller han på och bli som körde närtintill hela rakan från rakbanan vid Bernt förbi affären och till busshållplattsen en gång!



Lina här idag också, allt okej med pollisarna som fick lite akupunktur.Nu till det som gör att jag satte mig här idag. Ta av skalet och skriva vad som igentligen händer istället för dessa tidigare obetydliga sakerna.

Framtid.
I morgon är sista dagen som Starlight är här. Onsdag morgon åker sedan mamma och jag kl 04.00 till Örebro med henne. Hittills har det inte känts verkligt. Man har pratat så länge om det att det tillslut känns som allt bara rinner ut i sanden. Jag har verkligen inte insett, kanske ett försvar som jag satt upp. Jag har på ett sätt avskillt mig från henne genom att förhålla mig kall och okänslig, i bemärkelse att jag inte brytt mig om henne på samma vis. Inte borstat bara för att gosa. Inte gullat med henne bara för att. Det har vart på med grimma. Leda ut. Leda in. Ta av grimman. Fodra.

Tror att mamma och pappa tycker det har vart som jag tagit allt så bra. Tagit allt på ett vuxet och förståndigt sätt. Men i själva verket har allt bara växt på hög inombords. Och idag exploderade det.

Var nere själv och fodrade hästarna och när jag öppnade boxen för att ge henne mera hö så var det som jag insåg allt. Allt bara föll över mig. Jag grät, kramade henne, smekte hennes hals. Kunde inte sluta att om och om igen be om förlåtelse. Säga hur ledsen jag var för allt. Gav jag upp för tidigt? Kunde jag ha gjort annorlunda? Om jag bara hade kämpat och försökt lite mera? Jag vet inte. Jag är inte längre säker på att jag gjorde allt. Det kommer jag aldrig bli.

Samtidigt kändes det så skönt att jag reagerade. Med Sirocco som vi var tvugna att ta bort blir jag bara arg och ledsen för att jag inte är mera ledsen. Blev så konstigt när man var borta veckorna innan och efter vid praktiken då i stockholm. Var inte med när alla förberedde sig och när all sorg kom efter. Jag insåg aldrig och har inte gjort än.

Men nu är allt så definitivt med Starlight. Jag ver att onsdag fm kommer hon vara död. Hennes hjärta kommer inte slå mera, hennes svarta djupa ögon kommer vara slutna. Hennes smidiga vackra kropp kommer vara stel och aldrig mera ta ett steg.

Död.

Hon kommer vara död och det känns bara så hemskt allting! 6 år kommer bara vara bort på en sekund. Vad är meningen med detta? VARFÖR? Känner mig som jag har svikit henne. Hon litade på mig och jag bara ger upp det. Så känner jag just nu och tror jag alltid kommer känna såhär. All hat jag kände till henne förut för att hon inte ville inse allvaret var igentligen hat till mig för jag misslyckades. Jag hatar mig själv för detta, jag älskar henne så otroligt mycket. Hon har vart så viktig för mig. En sådan stor del av mig kommer följa henne till graven.

Förlåt.
Förlåt för jag svikit ditt förtroende.
Förlåt för jag bara förstörde allt.
Förlåt för att jag dödar dig.

Så fort jag bara tänker så kommer tårarna. Kunde jag göra något annorlunda?
Kommer hon någonsin förlåta mig?
Kommer jag kunna förlåta mig?



Jag älskar verkligen dig Starlight. Jag hatar mig själv för att jag gör det och för att du på ditt vis har visat ditt förtroende till mig. Jag hatar dig samtidigt lite för att du inte kan hata mig. Så mycket lättare det hade känts om du varit samma häst mot mig som alla andra.
Så mycket annorlundare det hade vart om du var mot andra som du är mot mig.
Varför?