Lookahead

Jag misstänker, drömmer och tror att jag råkar sitta och hålla på ett monster här hemma, med positv klang. Körde Revie igår, en lägre tur än den vanliga då han börjar blir riktigt stark med stålkondis. Hela tiden så vill han springa och Madde har ganska fullt upp att hålla honom i motionstempo. Inte är det så att han pullar, utan, åter igen ser jag likheterna mellan han och Robin. Det är bara sprutande glädje över att få vara ute och springa. Kärleken till farten. Destå tröttare man blir destå mer vill man ta i. Ren och skär stjärna och gentleman rakt igenom. Får så mycket positiva vibbar från han, detta kommer bli något.

I alla fall så finns det inget att gå efter vad han har för farter i sig. Det vi har är ett ord från uppfödaren att han har sett hästen träna 1.40 full distans, men vet inte hur mycket man ska tro på deras ord. Enligt dem så hade de räddat han från vanvård och haft han i ett halvår. Bilderna hur han såg ut finns i bloggens början, DET var vanvård. Han var inkörd och tränad, men gick inte att köra. Slog och hade panik (?). Min lille genomgoa Revie? pfffns.. Men i alla fall, åter till ämnet. På en raka så lät jag han springa på lite, och han tröck ifrån med bakbenen att jag nästan blev sjösjuk av det gungande och villiga steget! Så fint han gick har jag nog aldrig kört en häst tror jag, kanske inte finaste gången - men den där viljad, DET. 

När vi kom hem hade han (får se om jag minns rätt nu) 76 slag/min i 5:min puls. Ganska normalt åt det lägre hållet. Men sedan, chockas och hör hade han bra 50 slag/min i återhämtningspulsen vilket vissar på väldigt bra återhämtning från den första pulsningen, och med tanke på att han hade 42 slag/min innan vi gav oss iväg är det VÄLDIGT BRA! Han jobbade en halvmil längre och samtidigt fick han sträcka ut lite och hade så låga värden.
Jag sitter och håller på ett monster, med positiv klang.