Nicest Thing
Igår togs studenten vilket firades ute vid Grännes grillen med Johanna, Stoffe och Luis. Den planerade studentfesten hos Lina ställdes in vid 9 på kvällen eller något, vi fick inte komma i alla fall. Så detta blev väl det bästa av situationen. Men med en skola som är ett skämt så är det väl inte lustigt att även studenten ska bli det. Men vi satt där ialla fall och eldade, drack och snackade skit. Trevligt. Sedan var det dags för att sova, och allvarligt; - jag har aldrig hört några snarka så himla högt som Stoffe och Luis gjorde! Herre min gud! Men jag somnade väl till sen också såsmåningom.
Totalt sett så tycker jag faktist om min student ganska mycket på flera punkter. Bättre än förväntat ändå!
Idag skulle vi ta tag i studentfirandet istället och åka in till Linköping. Lika lyckat som allt annat, och jag var off fortfarande, därför har jag varit hemma hela dagen. Sovit, druckit vatten och gjort en väldigt god kladdkaka som jag äter nu. Imorgon hoppas jag istället på en vanlig bra Hugoskväll om några ska dit in. Dags att lämna studenten bakom mig med en glad min och istället blicka framåt mot det som väntar.
Nu måste jag få tag i jobb och den fixa till 10 årsperiod som ligger framför mig. Kommer säkert bli så att jag jobbar på ica, hyr en skabbi etta i Viken, ensamstående med 7 oplanerade barn och med ciggen hängandes i mungipan och flaskan i högsta hugg. Mardrömmen.
Vill komma iväg och få igång ett liv. Jobba mig upp och bli något. Fick en kommentar idag som verkligen värmde, men samtidigt insåg jag något. Nej, jag kommer aldig kunna bli något. Jag kan gapa över mycket, men när det väl gäller så kommer jag aldrig att ta insiativ till att ta tag i något. Våga sattsa för att vinna stort med osäkra kort är för riskabelt. Jag är bara en feg glidarunge när det väl gäller. Varför och när blev jag så? Jag vet att det är okej att misslyckas, men det känns ibland som om det bara gäller alla andra och inte mig. Jag måste hålla skenet uppe för alla andra, stark och stadig.
"I wish that you knew when I said two sugars,
Actually I meant three"
Totalt sett så tycker jag faktist om min student ganska mycket på flera punkter. Bättre än förväntat ändå!
Idag skulle vi ta tag i studentfirandet istället och åka in till Linköping. Lika lyckat som allt annat, och jag var off fortfarande, därför har jag varit hemma hela dagen. Sovit, druckit vatten och gjort en väldigt god kladdkaka som jag äter nu. Imorgon hoppas jag istället på en vanlig bra Hugoskväll om några ska dit in. Dags att lämna studenten bakom mig med en glad min och istället blicka framåt mot det som väntar.
Nu måste jag få tag i jobb och den fixa till 10 årsperiod som ligger framför mig. Kommer säkert bli så att jag jobbar på ica, hyr en skabbi etta i Viken, ensamstående med 7 oplanerade barn och med ciggen hängandes i mungipan och flaskan i högsta hugg. Mardrömmen.
Vill komma iväg och få igång ett liv. Jobba mig upp och bli något. Fick en kommentar idag som verkligen värmde, men samtidigt insåg jag något. Nej, jag kommer aldig kunna bli något. Jag kan gapa över mycket, men när det väl gäller så kommer jag aldrig att ta insiativ till att ta tag i något. Våga sattsa för att vinna stort med osäkra kort är för riskabelt. Jag är bara en feg glidarunge när det väl gäller. Varför och när blev jag så? Jag vet att det är okej att misslyckas, men det känns ibland som om det bara gäller alla andra och inte mig. Jag måste hålla skenet uppe för alla andra, stark och stadig.
"I wish that you knew when I said two sugars,
Actually I meant three"
Kommentarer
Postat av: amanda
det kommer att bli bra <3
du är stark men bara människa. glöm inte bort det
Trackback
