Lookahead

För er som inte vet så var min första ponny "Lilla Mye". Svart ûber5söt shettis som de flesta här omkring vet vem det är. Busgullan. Tullibollan. Tötislisa. Jag henne från att jag var 3 år tills att jag var 14-15 där, de senare åren gick hon mera som sällskap och kördes eftersom jag hade Skrållis och sedan Splejdy. Vi bestämde oss för att hon skulle byta hem till ett med barn som hon älskade att vara i skogen med. Sara och dom hade henne på foder ett år och allt funkade. De respekterade att hon var sur i boxen och ville vara ifred där, och att hon var en riktig skogsmulle och inte var någon dressyr/hopponny. 

Sara och dom skulle behålla henne för allltiiiid.
Det vär under väldig lång tid. Det som gjorde att jag gick med på att sälja henne dit. Det som avgjorde allt.

I dec -06 sålde de henne till Örebro. 
Mamman (Nya ägaren) sålde henne vidare för att ungarna (3+6år) inte orkade mocka varje dag. Sedan har hon vart försvunnen (vilket Sara inte nämnt för att hon skämts över hur det gick.) Mamman hade inget namn eller nummer till köparen och viste bara att de kom från Göteborg.




Försvunna barnet är nu återfunnet och hela historien har nått oss. Lilla Mye 18 år gammal är satt på en ridskola i Göteborg.

"Ny häst fick vi hem igår!! Lilla my... välkommen!!! Lilla my är en minishettis,ca 85 cm hög bara. Ursöt! Tack till Anki och Stellan som hämtade henne i Örebro.(12/2)" Maddes. anmärkning - hon är 88 cm hög.

Va fan ska jag göra? Hon ska inte gå där runt i en jävla sandlåda med ungar hängandes i boxen. 2.500 :- hade "mamman" sålt henne för! Hon kunde vart slakt eller vad som! Min söta lillfjomp som älskade vagnen ute i skogen.

Jag har tänkt massor på henne under en längre tid och verkligen frågat ut Sara att allt ska vara bra och bett om nr till denne så jag kunnat ringa nya ägaren. Alltid svaret blivit "ska ta reda på det". Varför var jag så blind? Tänk om Lina har rätt. De kan kontakta oss fast vi ignorerar det för det är inte så det ska fungera. Tänk om hennes tankar ligger bakom att jag tänkt så mycket på henne? Idag har jag typ tjutit från 16.00. Skrattat åt minnen och sedan tjutit för jag vet hur hennes vardag är och hur den kommer vara. Jag tjuter igen. Jag gör det aldrig. Idag kan jag inte stänga luckorna. Första ponnyn är första. På ett sätt kjommer hon allitd vara första nr 1 för mig, hur många fantastiska hästar jag än möter. Hon lärde mig allt. Vänligt men bestämt. Gjorde man rätt var hon snäll, gjorde man fel fick man ett tjuvnyp.

Alla minnen bara rullar upp och känns som hon väntar på avlivning. Alla dom här åren vi varit ifrån varandra finns inte. Jag är liten igen. Liten och tillsammans med Mye. När jag lärde mig lyfta hovarna. Jag tyckte det var så otäckt, men hon lyfte benet så fort jag tog tag om det och höll det sedan uppe. När vi tolkade med henne första gången.. Jag red, mamma ledde och Patrick i pulkan. Mamma släpte, Mye tycker döskoj och sticker iväg. Jag blev så rädd att jag slängde mig av och Patrick sitter i pulkan och kollar bakåt på mig och vinkar sedan när de for vidare. Jag roppar till Patrick "rulla ur", men han skrattar och klappar händerna och skakar bestämt på huvudet. Jag var runt 5-6 år då, batrick knappa 3. Mye for i alla fall till sin kärlek Ture som bara var bebis och vi hämtade henne där. Jag skrattar nu.

Första gången jag hoppade med henne. Var så stor händelse att jag nog skrev brev till hela släkten. 30 cm var höjden och jag har kvar en pinne som jag gjorde då som minne och bevis. Täljde den så fin och lindade sedan ett lila band om.

När jag skulle köra henne en gång och hon stannade i backen. Jag trodde att det var för tungt och selade av, då slet hon sig och sprang hem och jag stog där dum som ett fån med allt utom en häst en halvmil hemifrån.

När jag, Patrick och Maria galoppreacade med henne, gick ner en bit från stallet och turades sedan om att kasta oss på barbacka och sitta kvar i full galopp hem.

Cirkusen.. :) Mye hoppades på töm 70-80 cm och gick superbra! Var bara det att Lisas föräldrar ville se allt när de hämtade henne så vi gjorde om alla nr igen. Mye tvärkastade sig på varje hinder - och vad de skrattade.. De trodde det skulle vara så, och först var jag så sur på henne, men sedan såg jag att det var populärt hos publiken.

Alla kort då Patrick rider henne och jag leder. Kom inte ens ihog det, har bara bilderna att gå på som är så grymt söta!

Alla minnen. Alla minnen.. 

Vad som. Mye måste hem.
Ni som känner mig vet mina tankebanor. Ni andra kan gissa.

Rädda Mye - död eller levande!!