Lookahead

I förrgår hade jag 12 grader på mitt rum. Det var jävligt kallt då. Men med tights, raggsockar, stickad polotröja så gick det också. Men i natt fick jag dela säng med älskling igen :) Varmt och skönt, det var ju några dagar sedan nu.
Patrick har ju haft laan med kompisar i några dygn och kidnappat den bärbara datorn som är mitt rums värmekälla, tidsfördriv och den enda som inte har något emot att dela säng med mig. Suck. Mitt liv är tragiskt.

I natt har jag haft en redig drömnatt igen. Helt snurrat. Ser jag en film innan jag somnar så drömmer jag om något som relaterar till filmen, läser jag något så drömmer jag om något som kopplas ihop med det och i natt drömde jag om personen jag skrev med innan jag gick och la mig. Vårt gamla hus, skratt och slagsmål. Vaknade sedan tidigt i morse trots att jag hade tänkt haft sovmorgon. Men efter knappt 4 timmars lång natt var jag hur pigg som helst! Blev då en morgonsväng på Faran i tidig frostmorgon. Det var kyligt och fint - vintern är påväg!

Och när vintern är påväg är det snart dags för vinterbarnens födelsedag! Är inget kul att fylla år längre, men ändå så längtar jag lite. Har ju inte så mycket inplanerat att se fram emot så det får duga. Det var ju trotts allt ett år sedan sist, och en annan har ju inte turen att fylla år ena halvan av året och ha julafton nästa halva. Men vet ju inget annat så det gör ju inget. Paketvecka är ju också kul :) Fast paket fick man ju bara när man var mindre, men ändå. Principen är desamma.

Men sen fortsatte jag morgonen med att jag började baka bröd, lösa soduko, eldade och åt havregrynsgröt. Pensionärsvarning på det. Kraftig sådan också. Hamnade sedan här igen och ska jag väl börja städa rummet eftersom jag måste ta tag i det där med att massera grannen. Måste bara få in massagebänken först.. Sen är frågan hur man ska fördriva den här dagen. Ska ut i alla fall, fin dag så man kan ju inte bara ligga inne och förtvina.

Pratade med Johanna och Lina också, blir utgång på lördagen och jag måste komma på något att göra med klänningen. Sen får vi se, både torsdagen låter kul och även att göra något annat på fredag. Men som sagt, det får vi se. Sen så var det länge sedan det kom ett musik-klipp, och eftersom jag blev påmind om en av de ärligaste rösterna igår så delas det med här.
Lyssna och njut!

Jag tänker fortsätta att uppdatera i det här inlägget. Ni suger på att kommentera och det är tråkigt att blogga utan något gensvar. Så väntar lite till, och det blir ju inte värre att fortsätta att läsa här.

Jag har en bomb att släppa, men vet inte hur det blir så kanske inte är värt att göra det än. Men, jag måste nog; jag kanske har fått jobb.. i Norge! Det är ett jobb på ett spa som massör och spaterapeut strax utanför Oslo. Sökte det igår och dom vill att jag ska komma på en intervju, så lite intresserade måste dom ju vara. Problemet är bostad och människor. Jag vill ta med alla bra som jag känner, samtidigt som jag bara vill börja ett nytt liv utan dom dåliga som jag känner. Men drömmen skulle vara att fler fick jobb där så vi kunde åka några stycken. Det skulle vara så sjukt kul! Jobbet är ju ett säsongsjobb, så några månader att leva livet och blir rik.
Låter bra tycker jag.

Idag blev det in till stan, köpte två klänningar som verkligen inte är Jag. Men jag vill ju börja leva mitt liv säger jag ju, så förändringar är väl välkommande. Lördagskläningen är verkligen så snyggcoolt tycker jag och det kommer jag nog kunna få ut någon utklädsel av. Bästa klänningen som jag har haft tror jag, frågan är bara när jag ska använda den sen framöver. Men det bryr jag mig faktist inte om, jag är inte stor på klädkontot och ibland måste man få unna sig. Den andra är det inte direkt något speciellt med, bara att den är ganska färgglad i färger som jag inte brukar ha. Men man måste varriera sig. Veckoslutet är efterlängtad!

---

Hejsan hoppsan - och ja, jag lever.

Jobb i helgen, faktiskt en väldigt intressant helg. Började skriva ett blogginlägg ena kvällen där uppe när jag hade jobbat färdigt, men det verkar ha försvunnit. Men som sagt så hände det mycket, men såhär några dagar i efterhand så verkar det ganska simpelt det också. Söndagen var i alla fall lite småscary. Satt och masserade nacken på dagens första patient när det börjar svartna för ögonen, snurra i huvudet och jag blev alldeles genomsvett. Får ju ibland svimmningsattacker, men detta kändes annorlunda. Kan inte förklara, men denna känsla satt i en stund och jag var ändå klar i huvudet och närvarande och funderade på hur jag skulle göra.

Det hela löste sig sedan ändå utan något drama. Gick över efter ett tag och jag funderar fortfarande på vad det var. Mamma tror det var ett blodtrycksfall som jag kan få ibland, men detta kändes annorlunda. Jag var där i huvet, men det hände bara något med kroppen. Det som jag skulle gå till läkarn med har jag inte gjort, visade sig att jag gjorde precis som Mary skulle ha gjort; stannande hemma i tron på att det nog inte är något och kanske lite för att jag inte vill veta. Nu funderar jag på om det har något med varandra att göra. Men det tror jag inte. Jag är verkligen hemskt dålig på att ta tag i saker. Som mors lilla lathund känns det bättre om man skjuter på det tills imorgon.. Eller mer.

Sista patienten på söndagen var nog de mest givande 25 minuterna jag har haft där sedan jag började. Hon måste ha varit psykolog eller något, pratade massor om mina drömmar och framtid och hon fick mig nog att inse ett och annat. Det kändes väldigt bra, och oron är nog utbytt till lättnad nu tror jag.

Arbetskrisen fortsätter. Idag har jag sökt så himla många jobb att jag har tappat räkningen. Var 2-3 riktigt intressanta, sedan fanns det väl 4 ggr så mycket mera ointressant som ändå söktes. Ett jobb i Norge och Västerås dock som jag hoppas riktigriktig mycket på! Dom två mailen tog nog lika lång tid som alla dom andra gjorde tillsammans att söka, vill att det ska stå precis det som dom vill läsa. Men får se och hålla tummarna så länge. Två jobb till i Eksjö som jag ska söka innan jag är klar, sen så har jag nog finkammat mina möjligheter till arbete. Ett helt dagsverk, det och dricka blåbärsoppa är dagens måttliga prestation.

Imorgon så blir det att åka till stan, ska kika på kläder för nu har man ju fått både lön och en ledig helg som väntar! På torsdag blir det att uppta första Mantorpsresan igen och sen så pratade Lina på att Markus Krunegård kom till Hugos. Detta låter intressant och ska forskas djupare i. Sen på fredag blir det utgång, kul - senast det var utgång i Norrköping var ju agustifestivalen. Lördag sedan får vi se om det blir att åka till Linköping och få en lika lyckad kväll som sist, medans alla andra snobbisar åker och ser på Håkan.
Igen.
Håkan verkar vara den nyuppväckta nya flugan, alla avgudar och älskar han. Jag vill inte vara som alla andra, så jag ger dissen.
Igen.
Jag kommer aldrig sluta vara trottsig "alltid-tvärt-emot" trollunge. Att jag är fattigare än en kyrkråtta spelar kanske in lite också. Lite bara.

Måste fixa utklädnaden inför halloween också. Vet inte riktigt vad det är som jag tänker mig, men jag har en bild i huvudet. Vad man nu kallar det? Får se, skissen börjar ta form och symaskinen är framletad från garaget.
Ledig helg, så obeskrivligt jävla SKÖNT! Jag ska njuta till tusen och inget får förstöra det. Jag känner verkligen att detta kommer bli topp, jag tänker inte tillåta något annat! Åh, vad jag längtar! Känns som jag ska fylla 18 och väntar på första utgången! Hah, får mig att tänka på första utgången som aldrig blev en utgång. Kvävning i köer och vandring i kyliga vinternatten :) Men kul ändå och glad att ni tjejer drog med mig på det!

Nu ska jag söka dom där sista två jobben så att jag kan anse mig nöjd och klar.

I hurt myself today
To see if I still feel
I focus on the pain
The only thing that's real

If I could start again
A million miles away
I would keep myself

I would find a way

Jag sitter och letar efter en lämplig bild att skicka med jobbansökningarna. Grejjen är att jag typ bara har olämpliga och oseriösa bilder där jag ser ut som en turkisk indian med antingen en stor tuffsboll på huvudet eller annars platt pannkakehår. Jag vet inte hur jag ska lösa det. Tror ni det är okej att skicka ett kort på någon annan?

Idag är en dålig dag. En sur och arg dag. Jag vill bara slå. Hårt. Snart kommer jag klaga och skriva ner min ostrukturerade tankar, men innan jag väl ens tillåter mig själv att släppa ut det ska jag dra lite kort om sista dagarna. Cyklade ju ner till Lina här om kvällen på den Gröna faran. Min cykel saknar ju lysen och andra moderna saker, men fixade problemet med att spänna dit en pannlampa på styret. Tog grusvägen över och lovar att jag nog prickade varenda jävla hål som fanns. Allt detta hoppande gjorde att lampan studdsade loss HELA tiden. Men efter ett tag så kom jag fram i alla fall. Var lite småoroligt att cykla på E22:an, men jävligt glad över min cp-mobils ûberbraiga ficklampa i den stunden.

Väl hos Lina blev det chokladfross och allmänt slappande. Jag somnade tidigt och sov gott, drömde att jag räddade en samuraj och andra vardagliga drömmar. På morgonen blev det sovmorgon, Lina styrde med brödbak och sen vart det nagelpyntning. Kan lova att mina naglar är hur ful/coola som helst nu, någon kan man väl alltid få att störa sig på dom. Sen så var hela dagen redan borta, då cyklade vi ner till Viken och knallade på marknaden. Lite såhär tradition som blir pinsam. Men kul. En ring och en kopp té slutade den marknaden med innan det blev cykeltur igen med stopp i Sörbys lekpark.

Sen så gick den kvällen och denhär dagen. Hade en underlig dröm i natt som gjorde mig arg. Den handlade om människor. Människor runt omkring mig och kan garantera att just Du var med. Tror nog att varenda jävel som jag har träffat var där. Var egentligen inget speciellt med det, bara hur allt är. Människor, förtroenden och tillit.

Jag är ingen människa som vill dela. Egentligen så vill jag, men är nog mera rädd för att möta oförståelse, förutfattade meningar och dömande tankar. Jag vet inte riktigt när och varför det blev så, men det blev så en gång. Det finns människor som jag känt länge utan att dom känner mig, sedan kan man träffa människor som man bara känner tillit och förtroende för utan att egentligen känna dom. Andra som man kännt länge och lär sig känna ett förtroende för till en viss gräns, människor som alltid funnits i ens liv som man aldrig kommer känna förtroende för, människor som man kännt länge och kanske inte träffar så ofta, men när man väl gör det känns det som det inte har gått en dag och att man alltid kommer hålla kontakten. Sen den sista kategorin; människor som man bara skulle behöva en tolk för att förstå.

På alla punkter är det några få, ibland 1person, ibland en handfull. Förutom den sistnämnda som det bara är idiotmånga. Jag förstår mig verkligen inte på folk, många av dom i alla fall. Troligen är det väl jag som är missanpassad, men det ska lösa sig snart. Gummipersoner helt enkelt. Falska, själviska och egoistiska. Svikare.
Ibland personer som var en sådan stor del av ens liv och sedan krossar det i handlingar och ord. Inte bara att dom förstör den realationen man hade, krossar lite på tron på människor, utan också drömmar och mål som bara försvinner ner i ett svart hål. Dödar förtroende i kategorier som gör att det känns som man aldrig kommer kunna lite på någon på det sättet igen. Aldrig känna den känslan.

Åh, ilska. Vill bara släppa det och inte bry mig. Att jag fortfarande bryr mig och ibland tänker på hur saker hade kunnat bli gör ondare än sviket förtroende. Men vad ska man göra när den man trodde att man litar mest på krossar allt? Plocka ihop bitarna och limma ihop dom. Det hjälper ju inte, jag vill ge igen. Jag vill skada. Slå hårt och skära djupt. Men är man blind så är man egentligen lika dum själv, och då får man väl skylla sig själv också. Men jag vill bara sluta vara arg. Hela jag har bara blivit en arg person där inne. Jag hade allt det jag ville ha, även om det egentligen bara var en falsk dröm. Men jag gillade den drömmen. Det har gått så lång tid, det borde bara försvinna snart.
Nu är jag bara en lustig person som jag bara tror är fylld av ilska. Jag förstår verkligen att andra tycker att jag är helt knäpp. Ja, jag är det, tyvärr. Titta, nu har hela inlägget redan glidit in på dig. Samtalsbyte.

Jag vill härifrån och börja med mitt egna. Finns personer som man kommer sakna och vissa som det kommer göra riktigt ont att inte se och prata med lika ofta. Det som styr det hela är ju att det inte finns ett enda jävla jobbhelvete här! Jag tänker ta en dag och åka ner till Eksjö. Där vet jag att jag har en lägenhet och det är inte längre än att man kan komma tillbaka då och då. Jag kan bara åka ner, packa in mig och vänta på ett jobb där lika gärna. En stor 2:a är det, så är någon mer sugen så finns det plats. Jag vill ta med flera av er, vill inte släppa er som jag tycker bra om!

Sista helgen på Sandvik nu som kommer. Ledig den efter och jag har inte viljat bestämma något mer framöver, utan bara hålla det lite löst sålänge. Dom verkade tycka att det var okej, men efter halloween vill jag ha allt fixat. Halloween hoppas jag blir ett avsked, sen så får man se. Mitt uppsatta mål var att dra till Norge efter Patricks födelsedag. Det har ju redan skitit sig totalt. Jag ville verkligen att vi bara skulle åka upp dit ett gäng, så jävla kul det skulle ha blivit! Med rätt folk skulle det ha varit en sådan grej som man hade levt på så himla länge. Drömmer och hoppas fortfarande, men måste bort NU. Egentligen kanske jag skulle skita i hela halloweengrejjen och åka ner då och gå runt och försöka få ett jobb. Halloween har ju aldrig firats innan, så varför börja nu? Men det vill jag inte. Jag vill ha en slående outfit och att det ska vara slutet på detta kapitel.



Slut. End of story.
Vi ses när vi ses. Annars så ses vi inte.

Denna blogg suger verkligen. Förlåt. Men eftersom det finns en klump med stackars själar som ändå verkar glo så får jag väl komma med ett värdelöst inlägg lite fort. Dagen har tillbringats hos Lina. Jag vet inte riktigt vad vi har gjort, men så är det att vara stackare utan arbete. Men snart vänder det väl. Jag får i alla fall min första lön snart - så jävla skönt! Men ett riktigt jobb måste snart fixas. Har några på G, men det verkar aldrig komma längre än till så.

Imorrn är det Oktobermarknad också. Inget som jag brukar åka på men det verkar som vi haft turen att få en liten stund med Johanna! Sådant är bra, mycket bra. Sen nästa helg så är det halloween, men vet inte riktigt än vad det kommer bjudas på. I vilket fall som helst så ska jag försöka fixa världens outfit. Detta firandet är aldrig något som har slagit igenom i denna familj, men nu är det dags att ta tag i förlorad tid!

Nej, nu ska jag skena vidare. Det är minst sagt spänt här hemma kan jag berätta. När jag kom hem förut så stannade jag direkt vid stallet, tog hand om mina pollisar och smög sedan in bakvägen i huset. Tror bara Patrick vet att jag är här, men ska bara slänga ihop lite saker och sedan trampa vidare på min skenande cykel till Viken och innan blir det svängen till Linis igen där det blir film och kladdkaka :) Sådant är också väldigt bra! Livskvalité liksom. Hade bara hoppas på lite mindre moln och lite mera månljus, något i alla fall. Tur att man äter mycket morötter.

Denna dag har varit bäddad för storgräl - flytt till vart som helst är ett måste, snarast möjligt!

Men tur att det finns bra människor, även om dom är några.  Du är bra!
Tack

Speak the words I want to hear, to make my demons run
The door is locked now, but it's open if you're true
If you can understand the me, than I can understand the you.

What I've felt, what I've known
Turn the pages, turn the stone
Behind the door, should I open it for you?

The door is closed, so are your eyes
But now I see the sun, now I see the sun
Yes now I see it!

What I've felt, what I've known
So sick and tired, I stand alone
Could you be there? 'Cause I'm the one who waits,
The one who waits for you

I take this key
And I bury it in you
Because you're unforgiven too.

"Nu satsas miljarder på att rädda det finansiella systemet. När ska världens regeringar satsa miljarder på att låta alla världens barn få äta sig mätta? Varför inte börja i dag, på den av FN utsedda Världshungerdagen?"

Jag undrar detsamma.

Pengar måste offras för att rädda folks sparade guldmynt.
Var 5:e sekund dör ett barn av svält.
Är oddsen rättvisa?

---

Torsadag
Dagen spenderades mest på flykt med bil eller cykel. Från 7.30 - 19.00 och jag fick inte mycket gjort. Ner till Viken på morgonen, hem och sedan cykel till gamleby för att ge efter för denna ytliga värld och få lite färg på kroppen. Sen vidare till Babzan där vi frossade i rödbetsalladsmackor. Kom hem och den dagen var över, 3 meningar för att få fram sitt dagsverk..

Anledningen till att jag tog cykeln var för att jag först hade tänkt cykla en tur som jag har funderat länge på att göra. Ut till Öndal och göra stopp vid den MagiskaMaskinen och sedan ut till bryggan och ta med nått att äta och sedan sitta där under stjärnorna och få ut alla tankar och grubblingar. Vädret måste bara bli bättre så att stjärnorna kommer tillbaka och sedan måste jag tjata på mig någon som följer med. Jag älskar verkligen höstkvällarna med dess mörker och kyla!


Fredag
I natt har jag precis som dom senaste dagarna drömt drömmar som känns så sjukt verkliga. Jag sover inte längre och känner mig helt slut i huvudet. Varför och vad är meningen? Jag vaknar av att jag gråter så att jag väcker mig själv, och när jag väl somnar om så kommer jag tillbaka till samma dröm om och om igen, flera ggr genom hela natten.
Jag kommer inte ifrån dom.

Just nu är det riktig bildag; tvätt, vaxning och allt sådant. Tråkigt. Tanken var att kvällen skulle bli roligare med utgång, vilket senast var i augusti. Men jobb på lördag, och känns som jag har varit vaken hela natten. Skulle vara kul att träffa alla som man inte sett på länge men just nu vill jag bara gå och lägga mig och sova, sova och sova. Men får se, inget bestämt än. Men destå mer jag funderar så blir jag bara mer anti, men det är ju så jag brukar fungera tyvärr. Fast egentligen är humöret tvärt om där inne, det är ett bra humör som vill, men ett huvud som säger nej. Batteln fortsätter och resultatet kommer väl ikväll.

Nej, jag är inte död. Hjärtat slår i alla fall fortfarande någonstanns där inne. Är bara det att jag inte finner något att skriva. Har varit ute och gått en stund nu. För mig blir det alltid så att antingen så går inte en tanke genom huvudet på mig, eller annars så bara rasslar det förbi en mängd av dom. Det sistnämnda alternativet var kvällens. Men kan inte sätta skrift på tankarna.

Jag mötte i alla fall grannen. Som vanligt så vände hon på klacken och sprang ifrån mig. Hon är 1 av dom 2 personerna som jag känner mig riktigt hatad av. Finns flera som jag känner har något emot mig, men dessa två känner jag bara rent hat ifrån. Jag vet inte vad jag har gjort henne, hon är väldigt religös så hon tror nog att jag är en häxa eller något. Men coolt att en sådan gammal tant kan springa. Vad gör ens en gammal tant ute om nätterna? Tänk om hon ser något hemskt i mig?

Jag hatar att känna folks agg mot mig.

Fortsätter och uppdaterar lite i det här inlägget istället. Igår tog jag nog årets sista dopp, men var inte så jättekallt så kanske är det något som man skulle fortsätta med? Senare så tog jag tillslut tag i hårfärgningen som har stått i skåpet och väntat i allt för många veckor. Har inte sett så mycket av resultatet, men färgade bara utväxten och tyckte det blev mera rödbrunt än mörkbrunt, men kan ju vara för ljuset också. Men bättre än innan i alla fall. Jag lyckades få en kallsup när jag sköljde ut färgen; hur många har lyckas med det? Senare tillbringades natten med att titta på Dexterserier som faktist inte var så dåliga.

---

I går packade jag Linis, Lina och Luis in oss i bilen och åkte till Norrköping på jobbarmässa. Det hela vara inte speciellt mycket värt. Av 20 uppkopierade CV:n så har jag 18 st kvar. Men man är ju ute på jaktspåren nu i alla fall. Efteråt så blev det lite vandring på stan där vi träffade på Fredrik och Frida - KUL! Vi Norgefunderade fick nog lite mera sparring vilket nog var behövligt. När det sen var dags för lunch kunde vi inte komma överens om matställe, så Luis och jag gick till Mc'D och åt gott. Hah, det var det som gjorde dagen! Sen fick jag en privat stadsguidning av självaste Paco-maco som nog tyckte det var lustigt att folk kunde vara så ocivilariserade som jag :P Men nu hittar jag ju för fan överallt efter den lektionen! Dessutom har jag fått skoskav på sissodär hela hälen, riktigt ajaj.

I dag blev det till stan igen. Kom på igårkväll att jag skulle på kontroll. Så blev ut att åka igen. Efter väldiga föreningar var det klart och då så skulle det inhandlas lite mat och 7 st (!) element. Att få in allt detta i en personbil var en ganska tuff utmaning. De var för långa för att komma in i bakluckan, så kan säga att mitt baksäte var skapligt smockfullt! Vet inte riktigt vad det är som har hänt ute på vägarna idag, mötte flera polisbilar och brandbilar på vägen upp, flera polisbilar och en amulans på vägen hem. Massor av kontroller också! Jag måste verkligen ta tag i att fixa körkortet nu, tänker ju aldrig på att ta med passet och säker kommer jag väl glömma bort det och gå över tiden så det blir ogiltigt eller något.

Nu skulle visst farfar och Cina komma hit sådär lite spontant! Kul att dom gör sådant även om dom har en bit att åka. Tänker på farmor som jag inte ens har hört något från sedan innan studenten då hon ringde och sa att hon inte kom. Inte ett "Grattis" samtal, kort eller något. Tråkigt. Men men, nu ska Patrick och jag smälla upp några element och sedan fixa mat. Sen ikväll blir det väl att kolla av folket lite tills imorgon, just nu verkar det ju bara som Lina, jag och Johanna vad jag vet :P Men ska bara bli så skönt att vara ledig, ta det lung, umgås och ha kul! Nu ska jag ta och fixa det och sedan blir det väl en långpromenad med sjuk-Revie och Trojja.

Tråkigt vardagsinlägg verkar det bara bli av idag.

Ikväll var natten åter igen sådär klar och stjärnorna kändes så nära trotts att de är så långt iväg. Jag gillar den kontrasten, för det mesta i mitt liv är nog egentligen nära, fast känns så otroligt långt borta och omöjligt att nå. Tanken slog mig då att jag nog har sneda kontraster över mig själv också. Med andra är jag sprallig och glad om humöret är på den rätta sidan, men såhär när jag sitter för mig själv så är det som en mörk skugga dras över mig. Så var det denna kvällen under stjärnorna, och då slog tanken mig; känner jag?

Jo, det är klart att jag känner. Kankse känner jag för mycket? Men då borde jag ju inte känna mig så här ihålig och tom; hjärn-/och hjärtdöd. Jag kan inte förklara och få ner mina tankar i ord. Jag kan nog inte ens strukturera allt det som snurrar där inne till riktiga tankar. Jag känner mig bara sned och jävligt skev. Jag måste lära mig att tänka, den sällsynta förmågan bland skyttar. Varför blev jag inte Stenbock istället? "Stenbockar fungerar disciplinerat och metodiskt". Det låter bra, mycket bättre än "blint optimistisk, vårdslös, otålig, oansvarig och tankelös". Jag tror inte att man kan kategoriseras efter när man är född, men när jag läser om mitt stjärntecken blir jag osäker, fan allt stämmer ju! Det värsta är att Patrick skickade länken om det. Jag känner en tydlig pik som slår mig med pekpinnen.

---

I morgon ska Lina och jag i alla fall åka på en mässa bland massa företag och fortsätta med att testa lyckan. Jobbfrågan trycker hårt på alla håll och kanter och jag hoppas på ett genombrott på den punkten snart. Så mycket lättare allt skulle bli.

Fattar inte hur jag alltid lyckas. Idag har väl allt gått ganska fel, från början tills nu. Morgonen började tidigt när folk försökte sig på med nattliga samtal till mig. Haha, kom inte ens ihåg det fören jag kom hem och läste dom glada kommentarerna från två galningar. Förlåt till er, mitt morgon humör är inte alltid på topp och dröjde ett tag innan jag fattade att det inte var alarmet. Sen så var det två andra nattgäster i boden så för deras (och min ;) nattro så stängde jag av ljudet istället och somnade gott om.

Sov hur dåligt som helst och försov mig självklart på morgonen istället. Blev att slänga ihop packningen, ut med den till bilen och sedan spurta för att äta frukost. Nerför cementtrappan kom jag med min goda fart och fuktiga skor. Padang. Fötterna bara försvinner fram och jag dratter ner på ryggen och sen åker kana resten av trappen. Med en känsla av att min rygg har blivit delad rakt under skulderbladen hoppar jag upp och kan lättat konstatera att ingen har sett min morgongymnastik. Kommer in i personalrummet, är jävligt pissnödig och inne på toan står en av servitricerna och segar sig. Äter frukosten och försöker koppla bort det stigande trycket. Sprayar håret, bostar tänderna, sprayar lite till. Typ 7 minuter håller hon på, men tillslut så går hon och jag närmast flyger in och snart fortsätter jävligheterna.

Dörren går i baklås. Den gick inte att öppna i alla fall och det är 5 min tills samlingen börjar. Efter några minuters våld mot låset så går det upp men det kändes som om jag vrickade hälften av fingrarna i proceduren. Kommer tillslut till samlingen och snart ner till behandlingsrummet. Nästa strul är att ingen har lagt in nya handdukar eller fixat nya ljus. Samtidigt får jag meddelandet att min första behandling är framflyttad 5 minuter vilket betydde att den skulle börja typ då. Snor handdukar från grannrummet och kan börja den behandlingen. Behandlingarna rullade väl på bra sen. När sista patienten har gått och jag ska börja göra iordning rummet så börjar det plötsligt bara spruta näsblod utan anlednig. Jag menar verkligen spruta.

Jag tar bara en handduk och försöker få stopp på det när en av dom andra massörerna går förbi, kikar in och GALSKRIKER! Blev ju en del blod på golvet och när jag hade gått i det så hade det ju smetats en hel del. Jag står där med en handduk upptryckt i ansiktet och försöker förklara och sen går dom i alla fall. Så jävla pinsamt. Fixar iordning och ska sedan gå och äta lunch. Kommer ner för trappan igen och tar det nu försiktigt. Kommer nerför med båda fötterna på marken och resten av kroppen ovanför. Kommer in och det är ganska blött av alla som har gått in och ut, gör en så-nära-spagathnedgång-Madde-kan. Sträcker till vaden och gör dagens vurpa nr 2. Äter och min hjärnan är borta så häller ut vattnet och slänger glaset i soppåsen och kommer sen på mig själv.

Packar ihop och åker hemåt. Efter Ringarum så är det poliskontroll och eftersom jag kommer alldels för fort så bromsar jag alldels för hårt. Bromsarna gnisslar och skriker och poliserna skrattar och vinkar. Tur ändå, har inte råd att få fortkörningsböter. Kom hem nu och hittils har det varit lugnt nu. Har bara jävligt ont i vaden, ryggen och axeln. Men nu är helgen över, vilket känns skönt.
Och att jag är jävligt osmidig är ännu en gång bevisat.

Åh, hittade en dator här uppe på Sandvik! Lite kuligt i allt annat. Idag har jag jobbar mellan 8.30 - 18.00 = jag är helt slut. När man sedan har slutat jobba så finns det inget att göra. Tänkte ut och gå men det spöregnar, men kanske blir att jag gör det ändå. Tänkte också på att någon kunde offra sig och åka upp till Norrköping när jag jobbar och gå på bio, äta lite eller något. Det skulle faktist vara skoj och skönt. Jag skulle fan t.o.m. bjuda. När såg jag ens på bio senast?!

Man sitter så dumt här med datorn ut mot gången så alla som går förbi ser. Känner mig lite trängd här nu när alla kommer för att äta. Jag tar till flyckten tror jag nog.. Jag längtar obeskrivligt till nästa helg! Då så kommer jag att jobbvägra och bara ha kul istället! Men ska väl dra mig vidare nu. Ladda krafterna för morgondagen eller något. Nej, jag ska ut och springa spåret först. Hoppas alla har det skoj, ring mig om ni har tråkigt eller i natt när ni är som fullast och gladast.
Gör min dag.

Vid 20.00 sa jag till min bror att jag inte kunde följa med och springa för att jag skulle gå och lägga mig. Han har kommit hem, duschat och gått och lagt sig nu. Och jag har ännu inte kommit i säng och ska upp TIDIGT imorgon. 5.30.. Detta är min andra helg och jag vill bara gömma mig någonstanns. Men förhoppningsvis gör det mig bara mer laddad till nästa helg, ska bara prata med dom att jag måste vara ledig.

Idag kom äntligen mina efterskickade kläder och jag är super-in-love i jackan! Hoppas bara att den är tillräckligt tjock för att räcka i vinter, men den är snygg så man får väl stå ut med lite kyla annars. Massa andra kläder också + att jag inpulsköpte yttligare ett par pumps idag i stan. Orange är dom och döläckra. Synd bara att dom hamnar på hyllan med alla andra, men något last måste man ju ha att dras med.



Sen till dagens stora big-smile :D!! Sista tandläkar besöket, inga sprutor eller annat utan bara en koll. Fick komplimang för väldigt vita tänder så antar att den nya kuren har gjort verkan, alla i familen vill helt plötsligt börja använda min nyfunna tandkräm i alla fall. Men så otroligt jävligt skönt att jag inte kan sätta ord på det. 3 år som dom har hållt på och jag har nog mer eller mindre varit deras försökskanin. Har aldrig gått in djupt på vad det är dom har hållt på med, men kort; strulande hörntänder. Kul med hittad kamerasladd, kan bildbomba lite igen :) Fiskekvällbilder har kommit in också i det tidigare inlägget, missa inte det!
Men nu måste jag till sängs, vill inte sova - kan inte sova än! Men nu är saker avklarade och andra gnagande funderingar utredda, så imorgon kommer jag nog väga 3-4 kg mindre efter massa lossnade stenar. SKÖNT!

SLADDEN ÄR HITTAD!

Om jag hade hittat kamerasladden så hade det bjudits på lite bilder nu. Men hoppas jag hittar den snart så dom kan komma in lite senare. För faktist har jag kommit ihåg att ta med kameran för en gångs skull. Okej, uppdateringen har varit lite seg här i bloggen dom senaste dagarna med det som har hänt är att Lina och jag har roat oss med att uppta saknade minnen. Börjades igår när jag var påväg hem från utbildning på jobbet då jag svängde förbi Linis. Först vart det lite funderingar på att åka ut till Johanna, men hon hade fullt upp som vanligt. Hon är nog den person jag beundrar mest - fattar inte hur hon hinner och orkar allt!

Men då så bestämde vi oss för att ta tag i våra liv och göra något, så den planerade "kräftskivan" eller vad det nu kommer bli påbörjades handlingen till. Åkte till Knappekulla och påbörjade maskjakt. Efter långa och svåra trapetser så kunde vi överrumpla några byten till våran samling. Vi stötte då på maskormen Göran som nog är den längsta och tjockaste mask jag sett. Han lämnades kvar under sin sten för sin ovissa framtid som icke-fiskmat. Vi ville ju inte skrämma bort fisken.



Sen så blev det på med regnkläder, metspön, hink, mordvapen och maskburk för att åka bort till Vindommen och meta. Lina plockade upp fisk som om det är det hon var ämnad till här i livet, och jag däremot fick ingen. Så efter ett par timmar så bytte vi precis innan vi skulle hem och jag fick testa med det magiska spöet istället. Efter ett tag så började flötet röra sig lite fast ingen bet sig fast. Så jag körde runt så den skulle bita fast och när inget hände så gav vi upp. När jag då lyft spöet så hade en fisk trots att den inte hade bitit sig fast, utan kroken hade fastnat i ögat.. Kände mig ganska dum då när jag hade dragit runt med linan med han fasthändandes i.


Lina kan vara en lite småfarlig storfiskare.

I lasntning i guldbilen som nu har blivit lerbilen. Hem för burförberedning och sedan skräckfärd med fyrhjulingen på lervällingsväg utan fungerande bromsar. Vi kom fram hela och icke rena. Fullt med lera överallt, men burarna kom i och vi åkte hem igen. På natten sedan vid 12 så var det dags för första tömningen. En och en halv timme senare stod vi med 23 kräftor efter bebisarna hade rensats ut och kastats tillbaka. Väldigt blöta och leriga så åkte vi hem igen för att bli väckta klockan 6 i morse för andra tömningen. Det tog oss en timme att komma upp ur sängen men tillslut så var vi nere vid burarna igen och gjorde våra acrobicsrörelser för att få upp dom. Det blev yttligare 13 kräftor efter rensning så efter jävligt många timmars jobb och slit så har vi nu typ 36 om jag kom ihåg rätt. Så idag blev det att fara till Gusum och handla dill och imorgon är det planerat storkok. Så himla grymt, men ja.. Världen är grym.

 

I morgon är det dags för sista tandläkarbesöket. Jag vet inte riktigt vad dom ska göra men som alltid går jag och är idiot i 3 veckor innan. Sista dygnet har jag inte haft en tanke på det men nu kommer det igen. Fan vad jag hatart! Men får tänka på att det är sista, sen ska jag kunna fungera normalt igen utan att vara frånvarande och tänka på det hela tiden. Då ska jag släppa allt vad det har innebärt och bara börja vara Madde igen. Även om man inte tror det så har det verkligen påverkat mig förmycket, och med tanke på att dom har gjort så mycket fel och gjort en liten process 3 år lång så är jag jävligt arg. Imorgon kan jag sluta vara arg. Så jävla skönt. Jag bli bara överlyckligt-smile-glad på tanken! Ska väl samtidigt säga sorry till alla för att jag har varit totalvrickad, borta i skallen och beteet mig som två personer eller mer.
Men imorgon är jag tillbaka igen, redo att ta tag i livet :)

Kokning är avklarad nu, och eftersom Lina inte kunde komma så har jag dokumenterat det hela. Haha, kanske kommer upp här också om jag lyckas mig på att redigera ihop det.