Lookahead

Jag är så borta i Angus och Julia Stones musik just nu, vilket ni säkert har märkt här på bloggen. Suck... Fina videos gör dom också. Och fina låtar. Sen så har jag lite problem med Julias väldigt speciella röst, men den blir bättre. Önskar bara att det fanns lite mera att komma över. Men annars så får man väl ge sig och lägga ut lite pengar på det.
Bra är det i alla fall om man är på sånt humör.

---

Varning för att detta kommer bli ett inlägg som är så meningslöst att det blir irriterande. Bryr man sig inte kan man sluta läsa. Är man nyfiken kan man fortsätta. Men det kommer bli långt, för jag har inget kvar som jag kan göra, förutom att skriva. Framtid, mina drömmar som inte låter mig sova, vill-ha-saker, vill-göra-saker och sådant.

Om en vecka kommer jag ha kommit hem från min första dag på jobbet. Jag kommer vara helt slut, hata min nya arbetsgivare, inte kunna sova. Morgonen där efter kommer bli en ny vändpunkt. Risken skulle nog kunna finnas att jag bara struntade i att gå upp när klockan ringer 05.00 och meddela dom att jag inte pallar detta. Men jag tror att jag kommer ta den andra vägen. Faktist tror jag att JAG, den värsta morgonmänniskan kommer gilla jobbet och slutligen vänja mig vid tidiga mornar. Men det får vi se.

En sista vecka och det känns nästan som livet kommer ta slut efter dessa sista lediga dagar. Jag vill göra massa saker. Åka till norr, hoppa fallskärm, resa, shopa och festa. Men livet kommer ju fortsätta, bara att det blir lite ansvar och pengar. Men troligen kommer jag sega mig igenom denna vecka också, sedan i helgen så får det bli något. Men måste fixa novemberdoppet också. Har ju slagit vad om att jag ska bada året ut, minst en gång i månaden. Det måste jag palla.

Men som sagt så hoppas jag att jobbet kommer funka. Sen så kanske man blir där några år, vem vet. Sen så funderar jag allvarligt på lumpen. Med det beror på hur livet ser ut då så klart. Kanske har man träffat någon, skaffat grejjer och bara allmänt bundit upp sig i ett liv. Annars kanske man är ute på någon jorden runt resa eller så. Man kanske inte ens lever, men det märker man. Men just nu känns dom alternativen ganska avlägsna och då måste jag ju få fart må mig igen. Då blir det nog att hoppas på att man klarar uttagningen och sedan åka ut i världen på utlandstjänst för att hjälpa.

Jag vill faktist hjälpa människor väldigt mycket. Göra skillnad. Det är något som bara växer i mig, troligen för man har blivit mer medveten om hur världen ser ut idag. Det är verkligen bara så otroligt jävla sjukt att jag blir explosiv-arg. Men ändå gör man inte mera för en förändring. Jag skulle ju kunna försöka så mycket mer, men det gör jag inte - precis som typ alla andra. Varför? Svält, klimathotet, djurhanteringen, fattigdom, sjukdomar. Allt. Jag ska ge mig själv som födelsedag/julklapp att ge bort 10% av det jag kommer tjäna ihop. Det låter snålt med bara en tiondel, men jag har räknat och jag kommer inte få loss mer när jag har betalat försökringar, skulder, mat och pollen. Men lite är ju alltid något.

Förutom om framtiden så har jag andra drömmar - nattdrömmar. Det går i perioder det där, precis som mitt sömnbehov. Ibland så behöver jag bara några få timmars sömn och det är när jag är inne i en "icke-dröm period". Men nu har jag vart inne i den andra perioden ett tag. Och det är inte kul. Jag drömmer så jävla mycket att jag är ständigt trött. REM - sömnen heter ju det tillstånd man är i när man drömmer, och då är hjärnan lika aktiv som när man är vaken, så därför blir man inte lika utvilad. Men jag drömmer oftast inga mardrömmar eller så. Bara saker som inte spelar någon roll.

Det som är lite kul är att vissa av drömmarna typ är som en serie, eller man skulle kunna göra en serie av den. Vi är 5 personer som alltid är med, och över lag alltid gör samma saker. Paco-maco är alltid ledsen. Typ bara står och tjuter i något hörn hela drömmen. Inget hysteriskt gråtande utan bara sorgset hucklande och snörvlande. Helt okontaktbar är han och ofta har han någon gammal gumma runt omkring sig. Lina är också med, och alltid värsta bitchen som är jätte elak mot mig. Elaka kommentarer och handlingar. Jävligt lång är hon också i drömmen. En riktigt sådan här chefbrud som ser ner på alla och saknar hjärta. Johann är också med, och han är också dum. Inte samma dum som Lina, hon är liksom kylig och översittande. Johann slåss istället. Vi bråkar alltid, slåss och skriker hela tiden som två bröder i 7-års ålderns där den ena har haft sönder den andras leksak eller något. Sen så är det Amanda Landstedan som är med. Hon är lite av en birollsfigur som alltid är med någonstanns i bakrunden. Typ bara springer runt och bara är allmänt knäpp eller något. Tar grejjer och äter upp och sådär.

Så, ni och sen jag då är huvudpersonerna i min drömserie. Sen så brukar det alltid vara massa andra personer med som jag känner och massa Vikenfolk. Men det som är lite sådär typiskt för drömmarna är att alla är oftast tvärt om mot vad jag egentligen tycker att dom är. Luis är liksom alltid glad, Lina världens omtänksammaste och Johann är typ den sista människan jag skulle kunna tänka mig att slåss med. Fast Amanda å andra sidan brukar väl vara en liten knäppis ;) Men inte så mycket som i drömmen, då är hon typ väldigt cp-knäpp. Så er brukar jag tillbringa mina nätter med och vi hittar alltid på tråkiga och vanliga saker. Bord göra något kul och spännande istället.

Annat är att jag har spanat in ett par skor som jag verkligen vill ha. Men jag vet hur det blir, jag köper på mig massa billiga pums och sådant och sen så använder jag dom aldrig. Jag har bara ett "ha behov" efter dom. Tänker verkligen använda dom, men sedan när det börjar dra ihop sig så tar jag dom vanliga skorna. Måste ändra mig. Eller, jag måste bättra mig. Men jag får inte köpa dom. Tänker inte tillåta mig. Om det inte blir rabatt eller prissänkning. Eller om egot får som det vill.. Har ju egentligen inte råd, så det är bättre att spara till dom riktiga drömskorna istället. Men dom är ju väldigt "bad sweet". Passar mig alltså ;)

Sen har jag fixat datorn så man kan bränna skivor nu! Efter att ha haft samma skiva i bilen sedan maj eller något så bränns det för fullt. Mest har det bara blivit depp och tjutarskivor än, blir på sådant humör om kvällarna när allt bara stannar av och blir lugnt och stilla. Jag lider ju verkligen av damp eller något tror jag. Men mjukismusik är mysigt.

På tal om ingenting.