Hahaha...
-_-'
Skrev ett inlägg i gårkväll där jag typ lovade att jag skulle sitta uppe hela natten och klämma fram ett inlägg. Det gjorde jag inte. Gick och la mig vid 11 eller något efter ett samtal med Sörpingsborna där jag tyvärr bara uppfattade hälften av vad ni sa :) Synd att jag inte visste, hade gärna hänkat med för ni verkade minst sagt ha kul! Sedan gick jag upp sådär halvskapligt imorse vid 7 draget och hittar då min far och hans bror som är och hälsar på, fortfarande sittandes vid matbordet och prata. Där hade dom suttit hela natten. Sen gick dom väl och la sig i 3 timmar och påbörjade sedan frukosten med en återställare.
Herregud.
Vid jul nu så har jag funderat lite. Eller, jag är fortfarande samma person så jag funderar väl aldrig lite kan man väl säga. Utan jag har nog funderat ganska mycket. I alla fall så är jag skapligt trött på hur allt ser ut och är. Så jag har hört mig för lite. Skrev i förra inlägget att jag hade kanske jobb i USA och det reagerade tydligen ingen på vilket jag hade hoppats skulle göra alla supernyfikna. Men så är det, jag vet en som jobbar där och hon säger att hon har inga problem att fixa ett jobb till mig när som. Eftersom jag typ har haft lite åldersnojja detta år för att jag känner att såhär skulle verkligen inte saker bli och jag är rädd för att jag kommer se tillbaka på mitt liv och ångra att det slutade så. För görs inget kommer jag snart vara 40 år och då ha sökt till "Bonde söker fru" dom senste 20 åren utan resultat. Det är typ min mardröm, och det känns som om jag varje dag är ett steg närmare.
Så då bestämde jag mig för detta. En prioritetslista kan man väl säga.
1.) Hitta någon att hålla i hand med. Hittas det innan nästa jul så stryks alla andra punkter. För då har jag fått det jag vill ha, fast det kanske är det som känns som det mest avlägsna.
Sen ska vi resa runt i världen, åka upp till norr och Norge och åka kälke efter hundspann, åka scooter jämsides med en flock vargar, vidare till asien, ner till varmländerna, upp till Europa och åka i bergsskedjorna, bestiga Mount Everest, ner till varma länderna igen, eller innan det måste vi bara till Irland! Drömlandet efter Norge. Sedan vidare till nästa drömland; Amerika. Se Grand Canyon och allt det, flyga över till Ryssland och sedan pallra oss hem till Sverige eller nått igen. Mitt liv skulle verkligen vara perfekt just där och då när det väl kommer. Om det någonsin blir mer än en (många) drömmar.
2.) Ge till behövande. Hittas ingen att hålla hand med tills nästa jul så tänker jag ge upp eller nått. Då får jag väl vidga mina vyer. Om nästa jul ser ut som nu så kommer jag sattsa på nästa uttagning till lumpen. Jag ska klara det och nå dom bästa resultaten bland tjejjerna. Sedan så åker jag ut och ger mat, sjukvård och allt sådant till behövande i Kongo och liknande länder. Jag kommer uppleva allt som man inte vill uppleva, brytas ner totalt inombords, förlora tron på allt, fast ändå känna att jag har presterat och gjort något för någon annan. Tillfredställa tanken på att man lyckades med något i livet ungefär.
3.) Fly. Om jag överlever det så kommer jag dra till USA eller Kanada och ta några ströjobb. Sedan får man se vad som händer. Kanske hittar man lyckan under vägen, annars kanske man återvänder tillbaka och ger ett nytt försök eller nått. Om inte så tänker jag allvarligt isolera mig från allt och alla och sitta som en gamal galen kärring långt ute i ingenstanns.
Nästa jul eller nästnästa. Något av det, beror på hur det blir med jobbet jag har ju, lägenhet, djur och allt. Men allvarligt efter år 2010 så blir det så om saker och ting ser ut som det gör idag.
Då sticker jag.
Forever Lost, Or Not?
Imorgon är det julafton. Jag har inte köpt en endaste julklapp och kommer heller inte att få någon. Traditioner är till för att hållas. Vid 3:e advent så kom någon på att man skulle tända ljus här hemma. Ljus plockades fram och kapades till efter den längd dom borde ha brunnit ner till. Så himla falskt att det bara är totalt värdelöst. Destå äldre man blir, destå klarare ser man verkligheten som den är. Jag vill skapa en egen verklighet som är ärlig och rätt.
Äldre har jag också blivit för några dagar sedan. Passade på att köpa en ny mobil till mig själv i dagarna där eftersom påhopp om att jag aldrig svarade blev fler, trots att det aldrig ringde i telefonen. Kvällen spenderades med Lina, Johanna och familjen Isaksson. God mat åts och glittrig dricka dracks. Det var så himla mysigt att jag nu typ skulle kunna börja tjuta när jag tänker på det. Tack <3 Sedan blev det Davidssons. Mycket folk och jag vart snart trött. Lagom liksom + kul. Dagen efter blev jag bortrövad till ett barnkalas med massa lekar och kul :) Dock missade jag paketleken hos Mymlish vilket jag blev less för.
Några har påpekat att det ser ut som jag har gått upp i vikt. Det var typ Luis enda kommenatr till mig på hela davidssonskvällen. I alla fall tycker jag också att det ser ut som det, fast vågen visar ingen skillnad. Antar att det är resultatet av lite muskler som byggts upp under dessa 4 jobbarveckor. Jag gillar det inte. Men finns inte så mycket att göra åt det, konditionen är bättre än på länge så det finns ju possitivt i det också. Att springa hela skårsjöturen har jag nog inte orkat sedan 9:an t.ex
Ja, vad är det mer som har hänt sedan sist? Känns som allt kretsar runt jobbet och det är väl så det är just nu också. Några depp-karameller är att en häst sparkade mig i ryggen igår så idag är första dagen som jag kan böja ryggen utan att behöva få andnöd och ilningar i hela kroppen, räkningen på min bil tar mer än halva lönen, jag har kommit in i en ny pubertet och fått små röda ovänner i hela ansiktet, mina händer ser ut som en 80 årig krigares, jag behöver färga håret.
Jag behöver få ett liv!
Varför blir allt i skrivstil fast jag inte har bett om det?
Kan inte allt bara gå och dö eller nått?!
Tänk om jag sa att jag kanske har jobb där :O
Jag ska återuppta mitt liv efter nyår igen. Fram tills dess behöver ni inte komma förbi här för det kommer nog inte bli några uppdateringar.
Fanns det ens aldrig något där?
People Always Leave. Sometimes They Come Back
När jag åker till jobbet på mornarna så är det fortfarande fullmåne och stjärnklart. Det känns sjukt, känns som om jag har gått upp mitt i natten eller något. Sedan jobbar jag. När jag åker hem sen så är det kolsvart igen och under hemresan brukar man se hur stjärnorna växer fram.
Idag hr varit en riktig jobbig dag. I mina tankar har jag använt min chef som voododocka och tänkt igenom flera nytänkade sätt att säga upp sig på. Men jag höll mig väl i skinnet och käften stängd. Lagom mysig uppladdning inför fredag då det nog blir Hugos tror jag väl. Hoppas vi ses där! Ärligt talat känner jag ingen lust för det. Känns inte som jag fyller år, men den spänningen försvann nog för ett par år sedan även om jag försöker ladda upp den.
Imorgon måste jag ner och fixa kortet till körkortet. Verkligen måste. Sedan måste jag färga håret. Och fixa bankkortet. Sen så måste jag snart fixa det där med julklappar om det nu blir någon jul. Till på fredag borde man ju försöka hinna med och fixa en outfit också.
Sedan är jag fortfarande sur. På saker och på person. Person, inte personer. Eller, inte sur - besviken. Men vad spelar det för roll, lev ditt liv som du vill leva. Jag står ju alltid kvar, du kan ju leva i den tron i alla fall din latmask. Ja, en latmask är du som inte har mer ryggrad än så. Men det märker du nog snart. Det är inte kul när saker kommer ikapp, för allt går inte att återställa. När man väl har börjat plocka av pinnarna så dröjer det inte länge innan hela tornet rasar. Men det är min uppfattning, hade väl helt enkelt större förväntningar bara.
I picture you in the sun wondering what went wrong
Finns inget. Finns ingen.
Om ni bara visste hur sugen jag är på att göra något radikalt och hoppas på att det leder till något bättre. Bara komma iväg. Bara chansa. Inte fan vet jag, bara göra något. Så jävla obeskrivligt trött jag är på allt. Men jag vill inte göra det själv, är rädd att det kommer förbli så då.
Men skit samma. Imorgon är det söndag, ska försöka fjäska in mig en massage av Lina. Min högeraxel är verkligen helt körd. Sen så är det måndag och veckan börjar om. Allt fortsätter i det vanliga inrutade sega geggan. Trevligt. På fredag sen så skakar man av sig allt och då är det väl på tiden för lite trevligheter. Hoppas jag.
I'm not even sure, If there is anyone who is in the sun.
Will you help me to understand?
Cause I been caught in between, all I wish for and all I need.
Maybe you're not even sure what its for, any more than me.
Jag kan inte i ord beskriva hur mycket jag hatar min mamma.
Hon förstör allt.
Don't know why I'm still searching
Gott folk, då ska jag komma ut i världen igen och hoppas ni vill vara med!
Oh, ja - bloggen blir visst uppdaterad idag. Främst för att jag ska slippa behöva ta tag i det som egentligen skulle behöva göras. Men efter en hel dag ute så känns det väldigt skönt att komma in och sitta i värmen en stund och bara inte göra något vettigt. Sen så måste jag fortsätta jobba en stund till innan det blir kväller och imorgon bitti så ansvarar jag för utfodringen och då ringer klockan 4.30. Alltså, jag är bara så jävla trött. Varje dag består av att börja tidigare och jobba över och inget extra betalt får man för det. Typ höjdpunkten på mina dagar är bilfärden då jag roar mig med att dumma mig i trafiken.
Jag är verkligen på klagohumör, och jag känner verkligen att jag är påväg att släppa fram allt nu när jag väl har börjat. Det tänker jag inte. Nej, jag tycker om mitt jobb. Frisk luft och kroppsarbete - våra kroppar är ju faktist gjorda för att arbeta. Sedan, hur mycket sömn behöver man egentligen? Minst 3 timmar. Det har alltid varit mottot när det har varit mycket att stå i.
http://nilsjohansson.blogg.se/
http://cmj.blogg.se/
Dom två bloggarna följer jag med ett ständigt bevakande öga. Så där vill jag göra. Bara åka iväg med någon någongång och se, känna och höra allt det okända.
Varje dag med ett äventyr, varje sekund ett nytt intryck.
Jag känner starkt behov av choklad.
Varför får man aldrig det man vill ha?
We're just sitting here like strangers
Jag verkar vara dömd till det.
Young and free in the sun
Åh, ni ska bara veta vad det tar emot att göra detta. Att behöva starta pappas gamla föregångare till dator bara för att uppdatera sig. Precis, jag har fortfarande ingen riktig dator. Men tänker nog försöka avsätta så jag kan ge mig en i födelsedagspresent eller nått. Fast bäst kanske borde vara att vänta till mellandagsrean. Eller, är det typ bara kläder som är billigt då? Det är ju det ända som jag har vart och handlat då i alla fall.
Ja, men allt är bra här. Är ju inne på min andra vecka på jobbet nu och allt fungerar och känns bra. Jag går upp klockan 5 varje morgon, slänger på lite havregrynsgröt och lite linfrö i, gör mig iordning, packar mat, lägger min tandtid (har hittat en ny ersättare till lysterinet nu till kanske någras glädje) och sen så sätter jag mig i guldbilen och åker. 10 timmar senare kommer jag hem, lagar mat och äter, går till pollen och gör det som behövs göras där, duschar och somnar sedan. Fick hoppa in och ta helgen också, så har gått i ett med allt. Liksom när såg jag på TV senast? Målade naglarna? Borstade håret? Pratade med någon? Umgicks med någon? Onsdags när jag var hos Lina, sedan har det varit skapligt dött. Men nu känns det som om jag börjar komma in i detta. Tar lite tid att ställa om sig, förut kunde jag liksom vara vaken till kl 5 istället för som nu, att gå upp vid 5.
Bilen däremot har haft en jävligt dålig vecka, och går bara närmare och närmare att påbörja sitt liv som 10.000 återvunna tonfiskburkar. I måndags, första dagen på jobbet och allt så bara dör den när jag har 3 km kvar. Bara stendog sådär när jag körde. Sen så var den död när jag försökte starta den. Bara surrade utan att "tända" eller hur man uttrycker på bilspråk. Bara malde och malde. Men medans jag sådär lagom småstressad ringde runt lite så självläkte den väl eller något, för efter några långa minuter så hoppade den igång. Onsdag var det samma sak och även idag på vägen hem.
I natt så drömde jag åter igen om människorna i mitt liv och ni som var där förr. Mycket har hänt, mycket har förändras. Jag är rädd att ensam bli kvar. Även om man aldrig bli ensam i världen så är jag rädd att ni ska försvinna. Börja nya och annorlunda liv medans jag ska stanna kvar i den här mystiska atmosfören i ett land i ingenstanns. En atmosfär i dyster grå gegga, fast i en form av en varelse som inte är jag. Jag vill resa, se och vara fri. Ett liv där varje dag är ett oskrivet blad som bara väntar på att jag ska fylla dom med liv. Jag vill leva på kärlek, äventyr, fri luft och gå med skor med slitna sulor efter ha vandrat i städer och skog.
