Time moves on
Idag har vi vart till Mp med `Liten´. Först skulle både April och Revie upp, men eftersom Revie vart lite tjock i ett framben så fick han stå över. Första gången för April på banan också så var nog skönt att bara behöva tänka på en bebis och hålla full koll på den. Blev tidig morgon idag också för att hinna fodra, utsläpp och sko April bak, och så hade jag inte packat allt än heller. Var också väldigt kallt i morse, -2 grader! Vintern är här och känner att mina tofflor börjar bli lite kalla att gå med, fast än så överlever man.
Som vissa vet så har jag grymt dålig blodcirkulation i mina fingrar och blir vita stelfrusna fiskpinnar såfort det börjar gå ner mot nollan. Så när jag höll på och verkade hennes ena bakhov så slinter jag lite med raspen och snuddar tummens knoge. Blodet bara forsade ut ur det lilla jacket som blev! Höll papper emot i typ 10 min och pressade innan jag satte på ett plåster som det blödde egenom direkt. Mamma fick avsluta jobbet och två timmar senare när vi kom till banan slutade det att blö. Jag är halvt invalid idag.
I alla fall gick det jättebra med April som sprang under 1.40, bitvis låga 1.30 utan att ta i ett dugg - hon hade inget sällskap. Allt gick hur bra som helst och hon ligger nog tämligen exakt på samma stadie som Revie när hon tar i om han inte har utvecklat mycket speed sista månaden (vilket jag tror och därför bestämt mig för att inte låta kusken köra han nästa gång, utan det ska jag som känner honom). Så nu har planen med henne helt plötsligt blivit lite annorlunda, vi ska sattsa på premie.
Premie är då ett "lopp" för 2-åringar kan man väl säga som körs från mars till 31 oktober. Dom ska då klara av att springa under 1.35 för att bli godkända och det kan man väl säga är ett + i kanten. Bara det att ägarbytepapprena inte är klara än så kalmar som skulle vara aktuell nästa vecka kommer inte gå. Så nu är siktet inställt att fara till Eskilstuna den 30, så man kan säga att det är i sista stund!
Kom hem och sedan blev det skrittur med Chayenne som ska tävla imorgon. Blev som vanligt när vi är i farten en barbackatur med repgrimman och grimskaft och ut i småländska skogarna. Hon är ju så mysig den hästen! Så känslig och fin att rida omman bara kommer på hur hon fungerar. Många tolkar henne bara som seg och tjurig och då blir hon det. Lättar man på utrymmet för henne och ger henne plats och rider MED henne blir hon hur rolig och fantastisk som helst att rida. Linda förstår nog hur jag menar. Hon är ju verkligen mysig och rolig om man förstår henne ju! Är förövrigt jätteledsen för att jag inte kunde komma i helgen och se! Följt bloggen och allt verkar gå så mycket framåt! Hoppas får komma när ni har stallet eller något så jag får se en uppvisning ;)
Men med Chayenne gick allt jättebra. Brukar alltid rida utan skor, liten trollflicka som jag är :) Men idag var det lite kallt så tofflera fick åka med, fast blev bra jobbigt att rida barbacka i tofflor - fick dra upp dem hela tiden för dom hängde på tårna! Men sedan när vi kommit igenom halva turen så är det ett parti med väldigt tät skog där vi snirklade fram. Lite längre fram blir det öppet och en liten uppförsbacke. Så när vi kom fram dit så ligger ett nedfallet träd över stigen. Låg på ca 70 cm kan jag tänka mig och vet hur pigg hon kan bli, och strax efter är det en äng så visste inte hur det skulle gå med bara grimma och grimskaft. Så efter någon sekunds övervägamde så vände jag och skrittade hem. Kändes drygt.
Hoppas du känner mig bättre än så ;) Backar tillbaka lite.. Så efter någon sekunds övervägamde så fattar Chayenne själv och övertygar mig genom att efter några långsamma travsteg självmant fatta en stadig,långsam gungande galopp och hålle den. Kan säga att det kittlade lite i magen för bara gjort "tokigheter" med Splejdy för det mesta + att jag inte hoppat ett enda hinder i år tror jag! Kändes som ett högt skutt men var så mjukt och samlat så var inga problem. Väl efter hindret var jag beredd på några bockningar som är typiskt för Chayenne, fast de uteblev. När vi väl kom ut på ängen sedan så blev hon lite väl pigg och tanken var först att lägga volter men valde att just inte låsa henne. Så hon fick fortsätta, och efter ca halva biten så fick jag henne till hennes mjuka runda galopp hon kan gå och sista hundra meterna gick hon riktigt riktigt fint! Bärde upp sig och galopperade med sådan balans att jag bara blundade och njöt. Jag blir alltid glad av att rida henne tror jag!
Är så skoj att se vilken skillnad det kan vara på samma häst. På banan är hon strulig i mun och svårkörd. Rediga karlar har svårt att hålla henne rak och springa i långsamt tempo. Hon är väl en typisk tävlingshäst kan man väl säga. Men när hon kommer bort från allt det; andra hästar, bett, remmar och annat som låser henne blir hon helt annorlund. Tror den biten är väldigt viktig för dem för att de ska nå framgång i "sin sport", att man lossar på alla måsten och krav och bara får vara. Det är det som får dem att växa innombords och lyckas med allt annat.
(Måste bara skryta lite med att jag körde bil i 6 timmar igår! Blev förbi kalmar och ner, sedan tillbaka med en sovande lärare intill hela vägen. Lite smånervöst och otäckt på natten med mörkret, okänd väg och ingen hjälp - men jag klarade det uta problem *stolt* Kändes som jag hade körkort - längtar något grymt till det! Men snart 18 nu!)
Nej, måste försöka att sova nu. Är hemskt att vara sådan nattmänniska som hatar mornar, och sedan behöva gå upp väldigt tidiga mornar! Imorgon blir det lite bättre, 5.30 ska klockan stå på, precis som idag. Fast igår kväll blev det inte besök av Jonh Blund fören framåt kl 2, så måste sova ikapp lite nu. Vill bara poängtera hur duktig jag är ;D
Fast är väl medveten om att jag inte kommer kunna somna innan midnatt i alla fall. Tråk på det!
Ska blädra över TV:n nu. Hade en film inplnaerad som började för en kvart sedan. Måste fixa té nu och lite lördagsgodis.
Hej. Nu sitter jag och gråter. Jag känner mig som en självupptagen gris, och jag vet att det inte var din tanke men det är faktiskt så att jag har tänkt på mig själv och ingen annan. Jag bryr mig inte ett dugg om Valstad och det borde du inte heller göra, det enda du skulle hitta här är en avtrubbad robot. Madde jag vill inte att du ska se mig så här, jag skäms över mig själv. Och jag saknar dig. Jag saknar mig när vi är ute med dina hästar, med Sabra. jag har förändrats helt enkelt.
Och så läste jag om Starlight. Herregud. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag borde trösta dig med att du gjort vad du kunnat (och det tror jag att du gjort). Jag lider med dig. Kanske inte lika mycket som du, men jag kommer att sakna henne. Jag har samma tankar som du, men det verkar inte komma några svar. Som det var med Cheyenne. Det enda jag kan säga som kanske hjälper är att man går vidare, efter en vecka, ett år eller tio år. Man hittar nya hästar att hjälpa och älska, och många finns ju faktiskt kvar. Men jag kommer aldrig att påstå att man glömmer...
Jag älskar dig och finns här om du vill prata.
tyckte väll att de verka konstigt att du skulle ha vänt där vid trädet ^^ när är de du fyller år nu igen? december är de väll iaf va?